Fru talman! Vi har nått en framgång. Vi lyckades
faktiskt få Ingvar Carlsson att hålla sig litet till
debattens huvudfråga, dvs. frågan om hur man
skall få fram de riktiga jobben.
Visst finns det ibland behov av bidragsjobb. Vi har
haft fler sådana under denna mandatperiod än man
kanske har haft någon gång tidigare. Detta har vi
haft, eftersom den akuta krisen måste hanteras.
Men vad vi vill ha är en ekonomi som står på egna
ben. Det gäller företag, kommuner, landsting.
Också i offentlig verksamhet sker mycket som är
nyttigt och värdefullt och som behöver förbättras.
I ert budgetalternativ och ute på era möten talas det
om nya jobb. Det handlar praktiskt taget inte om
ett enda nytt jobb ute i företagen. Det är bara fråga
om olika typer av AMS-insatser och bidragsjobb.
Det alternativet finns. Det är det tragiska.
Nu kommer optimismen. Nu vill företagen satsa.
De nya riktiga jobben kommer om företagen bara
får besked om att den ekonomiska politik och den
skattepolitik som denna regering står för skall ligga
fast och om de får besked om medlemskapet i den
europeiska unionen. Er politik innebär att ni sätter
beskattningen av riskkapitalet i europeisk
strykklass, att ni ökar bolagsskatten och att ni
lägger nya bördor på småföretagen. Ni slår ihjäl nya
riktiga jobb. Ni tvingas kompensera dessa med
bidragsjobb. Det är en nödvändighet, men det
handlar inte om detta.
Man undrar varför det är så här. Begriper
socialdemokraterna inte detta? Så här är det därför
att de röda ränderna aldrig går ur.
Socialdemokraterna misstror företag och framför
allt företagare. Djupt inne i den
socialdemokratiska motionen ser vi förslaget om
hur allting skall ordnas. Nu skall AP-fonderna åter
äga företag. Den socialistiska bockfoten kommer
fram igen. Detta gör att ni aldrig klarar den
avgörande uppgiften att skapa nya och riktiga jobb.
Ni kommer aldrig ifrån den här frågan. Ni har
misslyckats förr. Er politik kommer att misslyckas
igen, om nu olyckan skulle vara framme och ni
skulle komma till makten.
(Applåder)