Fru talman! Jag tror att det är uppenbart för alla att
barnfamiljernas valfrihet kommer att reduceras
högst avsevärt om man tar 20 miljarder av de
pengar som vi i dag hjälper till att stödja dem med.
Nydemokraterna vill t.ex. ta bort
bidragsförskottet, dvs. det stöd som går till
ensamstående föräldrar -- oftast kvinnor -- för att
de skall kunna leva ett någorlunda drägligt liv. Det
är jobbigt att vara ensamstående förälder ändå,
men det hjälper åtminstone upp den ekonomiska
situationen.
Det är klart att deras valfrihet och deras
möjligheter att styra sitt liv skulle reduceras högst
avsevärt om nydemokraterna fick som de vill.
Harriet Colliander talar om att det skulle bli en
större valfrihet om man tog alla pengar -- hela det
familjepolitiska stödet -- och delade ut det lika över
alla barn eller barnfamiljer. Nej, självfallet skulle
det inte skapa valfrihet. Då tar man ingen hänsyn
till hur mycket dessa barnfamiljer själva bidrar med
till den gemensamma kakan. Man behandlar
människor som förvärvsarbetar på samma sätt som
de som inte förvärvsarbetar. Det är klart att det inte
skapar någon rättvisa. Det innebär i praktiken att
de som ändå förvärvsarbetar får vara med och
subventionera dem som inte förvärvsarbetar, och
det är varken valfrihet eller rättvisa. Det är i själva
verket ett fullständigt obegripligt förslag.
Nydemokraterna brukar ofta också tala om
inkomstprövning. Personer som har
miljoninkomster behöver inga barnbidrag.
Vi har i praktiken ett familjepolitiskt stöd som är
inkomstprövat, nämligen bostadsbidraget. Det har
en del fördelar, t.ex. just att man kan rikta
pengarna till dem som har låga inkomster och höga
boendekostnader. Men det har också den
nackdelen att det leder till höga marginaleffekter.
När man lägger marginalskatten och
nedtrappningen av bostadsbidragen och ofta
inkomstprövade dagisavgifter ovanpå varandra kan
många familjer redan i dag komma upp i väldigt
höga marginaleffekter.
Skulle vi därtill inkomstpröva barnbidragen eller,
som Mona Sahlin har föreslagit, bidragsförskottet,
skärps marginaleffekterna ytterligare. Det är
mycket lätt att räkna fram exempel som visar att
t.ex. en ensamstående mamma som är
sjuksköterska eller lågstadielärare då skulle förlora
hela den inkomstökning som hon till äventyrs kan
kämpa sig till i en avtalsförhandling eller genom att
byta jobb. Jag tycker inte att det är något särskilt
bra förslag.
Det klingar falskt när Harriet Colliander talar om
valfrihet. Så sent som i går morse, eller möjligen i
förrgår, röstade nydemokraterna här i kammaren
emot etableringsfrihet för tandläkare. Vad var det
annat än en röst mot en viktig valfrihetsreform?
(Applåder)