Fru talman! Först frågan om de höga
räntekostnaderna för snabblån. Som jag sagt
tidigare kan jag avvakta en förändrad lagstiftning.
Men det är kittlande att snudda vid tanken att
överväga en polisanmälan här för att få detta
prövat. Jag skall fundera på saken.
Sedan till frågan om fördyringen när det gäller
möjligheterna att lösa in dyra lån.
För det första handlar det här om ett slags dolt
bankstöd.
För det andra talas det om förluster som har
uppstått för finansieringsinstituten. Ja, det är
förluster -- i förhållande till beräknad vinst. Något
annat är det inte fråga om.
För det tredje skall avtal hållas. Men de kan inte
vara så ''stenfasta'', fru talman, att de inte påverkas
av om vi får en kraftig nedgång av den allmänna
räntan i samhället. En sådan ekonomisk utveckling
skall naturligtvis litet grand komma människor till
godo. Jag tror inte att någon i denna kammare
tycker annorlunda. Därför är det här betänkandet
mycket märkligt.
För det fjärde innebär det här inte något annat än
att man gör det dyrare för den enskilde. Den som
har pengar och som kan spekulera i obligationer
skall alltså skyddas på den boendes bekostnad.