Fru talman! Jag skulle vilja börja med att ta upp det
sista som Björn Samuelson sade med anledning av
motionen om ockerränta.
Lagutskottet och justitieutskottet har diskuterat
vilket utskott som skulle behandla motionen.
Eftersom lagutskottet har hand om
konsumentkrediter bestämde man sig för att
lagutskottet skulle behandla motionen.
Utskottet har också skrivit att det inte ankommer
på lagutskottet att bedöma om bestämmelsen är
riktig. Det är brottsligt att i näringsverksamhet eller
i annan verksamhet som bedrivs vanemässigt eller i
större omfattning bereda sig ränta eller annan
ekonomisk förmån som står i uppenbart
missförhållande till motprestationen. Det faller
alltså under brottsbalken. Därmed är detta redan
reglerat.
Sedan skulle jag vilja påminna Björn Samuelson
om den departementspromemoria som nu har lagts
fram -- 1994:23, 5 kap. Syftet är att införliva EG-
direktivet om oskäliga villkor i konsumentavtal
med svensk rätt. I promemorian föreslås en ny lag
om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, vilken
skall ersätta 1971 års lag i ämnet.
Det finns en nyhet i den föreslagna lagen, som
därmed skiljer sig från den tidigare lagen. Lagen
skall nämligen gälla för alla avtalsvillkor på den
finansiella marknaden.
Konsumentombudsmannen och
Marknadsdomstolen skall pröva avtal om
finansiella tjänster enligt samma marknadsrättsliga
regler som gäller på andra avtalsområden. Oskäliga
avtalsvillkor skall enligt förslaget kunna förbjudas
av Marknadsdomstolen -- men inte bara, som nu,
om det är påkallat från allmän synpunkt utan också
om ett förbud inte överensstämmer med
konsumenternas intressen.
Här kommer alltså ganska snabbt en lagstiftning på
grund av EG-avtalet, som vi vill införliva i svensk
rätt. Jag tror att Björn Samuelsons önskemål i
motionsyrkandet härmed är ganska väl
tillgodosedda.
Sedan gäller det ränteskillnader vid
konsumentkrediter. Vi fick faktiskt en ny lag den 1
januari 1993 som gjorde det möjligt att tidigare
inlösa konsumentkrediter. Man gjorde en ändring i
den lagen 1993 för att man även på bostadsområdet
skulle kunna gå in och förtidsinlösa bostadslån.
Men räntan gick ner. Väldigt många bostadslån
löstes in. På grund av den reglering som
bostadsinstituten har när det gäller in- och utlåning
blev det här väldigt ofördelaktigt för
bostadskreditinstituten. Ja, det blev stora förluster.
Och, Björn Samuelson, någon skall betala
förlusterna. Det blir ju då de andra låntagarna i
andra ändan så att säga som får betala. Därför var
man i lagutskottet villig att göra en justering här så
att man när det gäller något längre lån väljer
statsobligationsräntan. För kortare lån är det
statsskuldsräntan som gäller plus 1 %. Vi har varit
överens om att detta är skäligt. Vi har haft
hearingar och vi har noga undersökt hur detta slår.
När man ingår ett avtal, vilket man ju gör när man
tar ett lån, är det rimligt att man håller avtalet tills
avtalet går ut eller, när det gäller
bostadslåneräntan, tills räntan räknas om. Jag tror
dock inte att detta är något större ingrepp i
bostadslånen. Så ser vi på detta. Här måste det ske
en avvägning så att det hela blir rimligt för båda
parter.
Vidare har man lagt in här att detta måste följas upp
så att det inte sker oskäliga räntevinster på något
håll. Därför vill vi alltså ha en uppföljning. Det
uppdraget har Finansinspektionen fått.
Med detta tror jag nog att vi får en bra balans, trots
att vi har gjort förändringar. Vi har alltså förändrat
det hela så att det blir en sund lånemarknad. Det är
ju vad vi alla vill ha.