Fru talman! Konkurrens är inte lätt. När man hör
moderaterna förstår man att de inte har lätt för det här
med konkurrens. Jag är mest verksam inom andra
områden, t.ex. skatter och skattemyndigheternas möj-
ligheter att revidera verksamheter. När jag diskuterar
med företrädare för olika branscher vill de faktiskt av
rena konkurrensskäl ha skärpta regler för skattemyn-
digheterna, så att de kan utföra revisioner.
Detta är nämligen inte den viktiga konkurrensfrå-
gan i samhället i dag. Vi kan tycka att det här är vik-
tigt, men jag tror ändå att den svarta sektorn,
ekobrotten, är betydligt farligare. Då är det väldigt
inkonsekvent att göra som moderaterna, plädera för
att det är kommunerna som är den viktigaste delen att
konkurrensutsätta, om man förstår dem rätt.
Men när man skall tillåta skattemyndigheterna att
t.ex. göra överraskningsrevisioner, nej, då är inte
moderaterna med. För övrigt inte Centern, Folkpartiet
och Kristdemokraterna heller, om jag har förstått det
hela rätt. Det kan ha ändrat sig på senare tid. Jag har
en viss känsla av det. I så fall välkomnar jag det.
Det är mycket intressant som sagts i den borgerli-
ga reservationen, när man pratar om effektivare an-
vändning av skattemedel genom att konkurrensutsätta
offentlig sektor. Jag är av den uppfattningen att kom-
munerna skall syssla med sådana saker som de tradi-
tionellt sysslat med. De skall inte ge sig in i solarie-
verksamhet, de skall inte ge sig in i det som är tradi-
tionellt privat verksamhet. Där kan vi nog vara eniga.
Men på de områden som tillhör de traditionella kom-
munala verksamheterna, vård och omsorg, tror jag
nog att kommunerna bör fortsätta med sin verksam-
het.
Naturligtvis bör det här kompletteras med diverse
entreprenadverksamheter, inom renhållning, städning,
gatuhållning osv. Men det går redan i dag oftast ut på
anbud.
Problemet med moderaterna är att de inte har nå-
got som helst förtroende för kommunalpolitiker, trots
att det många gånger är deras egna som innehar pos-
terna. Visst har det genomförts experiment, t.ex. i
Waxholm. Det blev inte så bra. Det blev inte billigare.
Man sparade inga pengar. Läser man nederst på s. 36
i reservation 1 ser man att det står: "Om flera aktörer
tillåts komma in på områden som nu är stängda för
privata alternativ kommer detta att leda till nya ar-
betstillfällen samtidigt som ökad konkurrens innebär
en effektivare användning av skattemedel."
De verksamheter ni pratar om består till 80 % av
personalkostnader. Hur kan man föreslå detta, med
den begränsade mängd pengar som i dag finns i de
kommunala budgeterna, för jag antar att det fortfaran-
de är över de kommunala budgetarna som man skall
betala och bekosta. Eller menar ni att de privata skall
gå in och också stå för samtliga kostnader, med kon-
sekvensen att de som utnyttjar det här skall betala
det? Men jag förstår inte hur det skall kunna skapas
fler arbetstillfällen och samtidigt kunna sparas på
kommunala skattepengar. Förklara det för mig, Ola
Karlsson. Det är 80 % personalkostnader i de verk-
samheter som ni pratar om.
Jag kan också ge några exempel. Kriminalvården
gick ut offentligt och begärde in offerter när det gäll-
de utbildning för intagna. Komvux hade haft den
under lång tid. Man skrev specifikationskrav där man
talade om att det skulle vara en utbildad lärare. Ett
privat företag kom in med ett oerhört lågt anbud. Det
var så billigt att det t.o.m. låg under lönen för en ny-
utexaminerad lärare.
Vad hände? Ja, när man skulle starta stod det pri-
vata företaget där. De hade inte hittat någon till verk-
samheten och visste inte ens vilka avtal som gällde.
Vad innebar det? Jo, det innebar ökade kostnader för
Kriminalvårdsstyrelsen. Vad hände därefter? Jo,
kommunen och komvux fick ta hand om det hela. Det
finns många exempel på att man nog skall vara litet
försiktig med att komma med bombastiska uttalanden.
Det har gjorts försök med vård och äldrevård då
privata företag har anlitats. Vi hade ett känt fall då ett
privat företag tog över delar av landstingets verksam-
het. Vad hände? Jo, ett år senare sade företaget upp
avtalet. Man kunde inte fortsätta bedriva verksamhe-
ten med de pengar man fick från landstinget, för man
var inte van att ta hand om kunder som inte var nöjda
- man visste inte hur man skulle agera. Företaget lade
ned hela verksamheten och sysslade sedan bara med
laboratorieverksamhet.
Sedan kommer vi in på diskussionen om ICA-
handlarnas samverkan. Jag tror att vi är ganska eniga
om - och jag hoppas också att Regeringskansliet
kommer fram till det i slutändan - att gruppundanta-
gen för kedjor inom detaljhandeln skall ligga kvar och
att man inte skall ändra på procentsatserna här som är
aktuellt. Detta skulle kunna spoliera väldigt mycket av
den verksamhet som ICA har byggt upp, och det är
inte bra.
Nu är jag i och för sig inte en hundraprocentig fö-
respråkare för ICA och dess politik. Den kan ha vissa
negativa konsekvenser. Men vi kan ändå se att det
dyker upp alternativa livsmedelsaffärer som faktiskt
kan konkurrera med denna jätte och gör det väldigt
bra. Jag tänker på de många ställen där det växer upp
företag som drivs av invandrare och som har annor-
lunda sortiment och oftast också faktiskt lägre priser.
Men framför allt för glesbygden är det en oerhört
viktig fråga att ICA-handlarna får fortsätta med den
typ av samverkan som de har. Det gäller framför allt
marknadsföringsåtgärder men också den gemensam-
ma prissättningen. Det finns ju också exempel på
ICA-affärer som de facto priskonkurrerar med ex-
traerbjudanden. Finns det åtta nio butiker i en kom-
mun är det nödvändigt att även internt konkurrera.
Beträffande den kooperativa verksamheten och
den prissamverkan som sker inom Södra Skogsägarna
tycker jag att den typen av prissamverkan faktiskt är
motiverad. Alternativet om man inte får göra detta är
kanske att bilda storföreningar i stället. Då plötsligt är
det tillåtet. Bildar man en koncern är det också tillå-
tet, men om man samverkar i stället med priser och på
marknaden är det inte tillåtet. Det är ju faktiskt så att
samverkan mellan små företag många gånger faktiskt
kan gynna konkurrens ganska ordentligt eftersom de
kan slå sig in på marknader som i princip är mono-
polmarknader på grund av att det finns stora domine-
rande intressen där tidigare. Då kan samverkan mellan
små fria företag i form av en producentkooperation
faktiskt se till att konkurrensen stärks. Jag kan hålla
med Christer Eirefelt: Man blir inte så jätteimponerad
av producentkooperationen i alla avseenden med
tanke på dess centraliseringstendenser osv. Den pris-
ledande inverkan den faktiskt har på marknaden kan i
vissa fall ifrågasättas. Men jag tycker att man får lösa
den typen av problem på ett annat sätt, t.ex. att man
går mer på missbruksbegreppet och använder detta
begrepp i större utsträckning i stället för att slå undan
benen för den typ av samverkan som den kooperativa
tanken bygger på.
I nuläget räcker det naturligtvis inte att sitta med
armarna i kors och hoppas på en positiv lösning på
frågan i Stockholms tingsrätt. Regeringen måste om-
gående i sitt beredningsarbete ta itu med dessa frågor.
Det gäller bl.a. som Kjell Ericsson har sagt att lega-
lundantaget reformeras så att bestämmelser införs som
ger tillåtelse till prissamverkan. Det är också väldigt
viktigt att man anpassar konkurrenslagen till lagen om
ekonomiska föreningar.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 3.