Fru talman! Det finns enklare frågor att diskutera
än konkurrenspolitik och konkurrenslagstiftning.
Svårigheterna beror bl.a. på att konkurrenssituationen
på en marknad påverkas av så många olika faktorer.
Det är svårt att avgöra exakt vilken betydelse var och
en av dessa faktorer har.
Dessutom är konkurrenslagstiftning komplicerat,
helt enkelt därför att de förhållanden den skall reglera
är komplicerade. Inte sällan handlar det om svåra
avvägningar - t.ex. när ett samarbete mellan företag
övergår från att vara konkurrensfrämjande till att bli
konkurrenshämmande.
Den problematiken finns det konkreta exempel på
i det här betänkandet, och jag skall strax återkomma
till dem. Men först några allmänna reflexioner.
Antalet aktörer på marknaden påverkar naturligt-
vis konkurrensbilden. När aktiebolaget A blir så do-
minerande att det kan ta oskäligt bra betalt skall, om
marknaden fungerar väl, företagen B, C, och D finnas
till hands och erbjuda bättre alternativ. Då tvingas den
tidigare dominanten att bli bättre och billigare. Det är
när denna ädla tävlan fungerar som effektiviteten i
näringslivet främjas och konsumenten gynnas.
För att få till stånd den här viktiga mångfalden
krävs ett bra företagsklimat. Det har inte den nuva-
rande regeringen lyckats åstadkomma, och dessvärre
finns det ingenting som tyder på att man kommer att
göra det heller.
Den diskussionen - den som rör Socialdemokra-
ternas misslyckade näringspolitik - återkommer
kammaren till om några veckor. Nu nöjer jag mig
med att konstatera att denna och tidigare socialdemo-
kratiska regeringar har fört en politik som missgynnar
mindre företag och motverkar nyetableringar och att
ett av flera negativa resultat av en sådan företagsfi-
entlig politik är just att konkurrensen försämras.
Ett annat område där Socialdemokraternas håll-
ning motverkar en effektiv konkurrens är regeringens
ovilja att öppna den offentliga sektorn för privata
aktörer. Socialdemokraternas istadiga vägran att ge
privata alternativ en chans hindrar effektiviseringar
och förnyelse. Åter är det medborgarna, konsumen-
terna, som får betala - här i form av högre skatter,
sämre välfärd och minskad valfrihet.
Dessvärre är det inte enbart i riksdag och regering
man finner bristande förståelse för vad effektiv kon-
kurrens betyder för den ekonomiska utvecklingen.
Också företrädare för näringslivet är skickliga på att
hitta invändningar mot åtgärder som är till för att
skärpa konkurrensen.
Jag har vid några tillfällen haft anledning att gå
tillbaka till mina anteckningar från det kommittéarbe-
te som föregick den nya konkurrenslagen. Vi hade då
åtskilliga diskussioner med näringslivets organisatio-
ner och med företag och branscher som berördes av
våra förslag till en skärpt konkurrenslagstiftning. För
att uttrycka mig litet försiktigt: De synpunkter vi fick
ta del av vid dessa tillfällen hade inte särskilt mycket
gemensamt med det som brukar sägas vid högtidliga
tillfällen i näringslivssammanhang om behovet av
effektiv konkurrens. Dessvärre är det inte svårt att
också nu hitta motsvarande exempel på dubbelspel.
Fru talman! Ett ständigt återkommande diskus-
sionsämne är hur kooperativa företagsformer skall
behandlas i konkurrenslagstiftningen. Den här pro-
blematiken tas upp i ett antal motioner från moderater
och centerpartister i ganska likalydande ordalag och
med den gemensamma nämnaren att kooperationen
skulle vara förfördelad i det här hänseendet.
Bakgrunden till motionerna är Konkurrensverkets
beslut från sommaren 1996 att förbjuda viss samver-
kan inom Södra Skogsägarna. Men principdiskussio-
nen är som sagt inte ny. Producentkooperationen har i
många olika sammanhang agerat för att få en särbe-
handling i konkurrenslagstiftningen och hävdat att
deras samarbete är mindre skadligt än motsvarande
grad av samarbete i andra företagsformer. De modera-
ta och centerpartistiska motionerna bygger alltså på
den - felaktiga - grundtanken.
Att olika företagsformer skall behandlas lika är en
central princip i konkurrenslagstiftningen. Och det
framgår tydligt när man läser Konkurrensverkets
beslut i det aktuella ärendet att det inte är företags-
formen som Konkurrensverket har invändningar mot
utan omfattningen av prissamverkan.
Det saknas inte utredningar på det här området.
Åtminstone en - den som heter Jordbruk och konkur-
rens - har utförligt behandlat just de här frågeställ-
ningarna, och det alldeles nyligen. Den ger, såvitt jag
kan se, inte underlag för påståendet att kooperativa
företag skulle vara förfördelade. Utredningens slutsats
blev snarare den motsatta - den genomgång man
gjorde gav inte anledning att ändra utformningen av
konkurrenslagstiftningen.
Folkpartiet har självklart ingenting emot vare sig
Södra Skogsägarna eller kooperationen i övrigt. Sve-
rige behöver mångfald - inte bara när det gäller före-
tag utan också i fråga om företagsformer. Det vi starkt
reagerar mot är de försök som nu görs att mjuka upp
den konkurrenslag som vi nyligen har skärpt och
anpassat till EG-rätten. Att fila ned tänderna på Kon-
kurrensverket gagnar inte svensk ekonomi och inte
heller svenskt näringsliv.
Folkpartiets tydliga markering innebär inte att vi
blundar för de svårigheter som finns. Jag började med
att peka på de avvägningsproblem som konkur-
renslagstiftningen innebär. Ett sådant är att bedöma
den relevanta marknaden. Det är därför det uttryckli-
gen i lagens motivtext sägs att de här gränsdragning-
arna i enskilda fall måste ankomma på rättstillämp-
ningen, dvs. precis det som nu sker i Södra-ärendet.
Att i det läget, under pågående process, gå in med
politiska beslut och förändra konkurrenslagstiftningen
vore enligt Folkpartiets uppfattning fel.
Jag hade hoppats att Kjell Ericsson skulle förklara
hur han på det här området kommer till en annan
slutsats. Det finns ingen sådan förklaring i reservatio-
nen. Det är också frestande att be Ola Karlsson om en
närmare förklaring till varför Moderaterna backar från
den motivreservation vi har lagt gemensamt, men jag
tror inte att det behövs.
Fru talman! Ett annat återkommande diskussion-
sämne är det s.k. gruppundantaget för kedjor i detalj-
handeln. Också det tas upp i ett par motioner som vill
minska restriktionerna för det här samarbetet. Men
den egentliga orsaken till att den frågan diskuteras så
intensivt just nu är att en arbetsgrupp i Regerings-
kansliet har föreslagit det motsatta: att skärpa kravet i
undantaget.
När det gäller gruppundantagen är det regeringen
som fastställer dessa. Det är alltså egentligen inte en
riksdagsfråga. Inför den beslutsprocess som pågår
inom Regeringskansliet har utskottet ändå - enigt -
slagit fast några viktiga utgångspunkter.
För det första måste eventuella förändringar av det
aktuella gruppundantaget föregås av en ordentlig
analys av samarbetets effekter. Det har inte skett. Jag
tror för min del att det är alldeles nödvändigt. Den här
samverkan - det är ju framför allt ICA-rörelsen det
handlar om - har flera olika inslag. När det gäller
prissamverkan är den villkorad och omges redan i dag
av betydande restriktioner. Den inköpssamverkan som
sker gör att man kan hålla nere priserna också för de
mindre butiker som annars inte skulle ha så mycket att
sätta emot de ofta starka och dominerande leverantö-
rerna.
För det andra, säger utskottet, måste man ta hän-
syn till vad den föreslagna förändringen skulle betyda
för handeln i glesbygder. Där finns det ofta en butik,
med relativt litet kundunderlag. Affären betyder
mycket för bygden - inte bara för den service den ger
utan också som mötesplats. För att den skall ha en
chans att klara sig, ge konsumenterna en fullgod ser-
vice och kunna erbjuda konkurrenskraftiga priser
krävs att man har möjlighet att samarbeta, framför allt
när det gäller inköpen.
När man gör en ordentlig genomgång av det här
samarbetets olika inslag blir slutsatsen med all säker-
het att den form av samarbete i detaljhandeln vi nu
diskuterar med de begränsningar som gäller snarare är
till gagn för konkurrensen än tvärtom. Det var ju
också skälet till att gruppundantaget för detaljhandeln
kom till och fick sin nuvarande utformning. Därför är
det bra att ett enigt näringsutskott ger den här tydliga
signalen till regeringen: inga förändringar utan en
ordentlig analys av samarbetets effekter!
En annan fråga - också den principiellt viktig -
handlar om de kollektiva hemförsäkringarna. Det
finns flera skäl till Folkpartiets invändningar mot den
här företeelsen. Den invändning som är aktuell i det
här sammanhanget är att det på ett allvarligt sätt in-
skränker konkurrensen på försäkringsmarknaden.
Väl fungerande konkurrens stimulerar förnyelse av
näringslivet och leder till en effektiv användning av
samhällets resurser. Den medför inte bara mångfald
och större valfrihet när det gäller varor och tjänster
utan också en mångfald i företagande. Brister i kon-
kurrensen innebär naturligtvis det motsatta. Producen-
terna stimuleras inte till att förbättra kvalitet och pro-
duktionsmetoder. Graden av konkurrens på olika
marknader spelar alltså en central roll för marknadse-
konomins funktionssätt och för den ekonomiska till-
växten.
Men konkurrensen upprätthåller inte sig själv -
den är ständigt hotad. Därför krävs det en effektiv
konkurrenspolitik och en effektiv konkurrenslagstift-
ning, och att vi som politiker har förmåga att stå emot
starka producentintressen.