Herr talman! Jag vill tacka för svaret och även tacka för en angelägen interpellation av Erik Ullenhag.
Vi har anledning att tro att bristen på jämställdhet mellan män och kvinnor också slår igenom när det gäller män och kvinnor med funktionshinder och deras möjligheter och svårigheter på arbetsmarknaden. Jag har tidigare ställt en fråga till socialminister Berit Andnor om vad hon ska göra för att öka stödet till funktionshindrade kvinnor, detta med tanke på Socialstyrelsens rapport om handikappomsorgen för 2005. Statsrådet svarar att vi ska öka kunskapen. Det är naturligtvis alltid rätt att säga det. Hon säger också att myndigheter getts i uppdrag att komma till rätta med både funktionshindrade kvinnors och mäns tillgång till insatser, bland annat på arbetsmarknaden.
I regleringsbrevet för 2006 finns uppdrag utdelat till myndigheter. Myndigheterna ska redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att stödja, som det heter, jämställdhetsintegreringen inom socialtjänsten. Hon avslutar sitt svar med att hon ska återkomma med regeringens uppföljning av handikappolitiken i mars i år. Nu är det mars. Min första fråga blir därför: Har statsrådet Hans Karlsson något att bidra med i den uppföljningen vad gäller de funktionshindrade kvinnornas möjligheter till en förbättrad situation på arbetsmarknaden? Förutsättningen för att få i gång åtgärder är förstås att statsrådet delar bedömningen att kvinnor med funktionshinder har tuffare villkor på arbetsmarknaden än män med funktionshinder.
Socialstyrelsen redovisar i sin rapport att män oftare har lönebidrag inom Samhall medan kvinnor i högre grad har sjuk- och aktivitetsersättning. Av det drar Socialstyrelsen slutsatsen att män verkar ha mer aktiverande insatser än kvinnor. Insatserna för kvinnorna är passivare. Följden av att inte ha en plats på arbetsmarknaden är inte enbart sämre ekonomi utan enligt Socialstyrelsen finns det också en tendens att socialtjänsten blir den som får ansvaret för sysselsättningen. Det i sin tur innebär att det inte blir en sak för hela Myndighets-Sverige att ordna aktivitet, och helst arbete, för bland annat kvinnor med funktionshinder.
Jag undrar därför om statsrådet delar den bedömning som Socialstyrelsen gjort i sin granskning, nämligen att kvinnor med funktionshinder verkar ha en klart svagare position på arbetsmarknaden. Av statsrådets skriftliga svar kan man tro att nästan allt är väl. Kvinnor prioriteras totalt sett i högre omfattning än männen. Drar statsrådet av detta slutsatsen att det egentligen är bra som det är? Det finns i slutet av svaret en brasklapp som säger att "jag vet att vi kan bättra oss".
Föreligger det enligt statsrådet ett problem med tanke på Socialstyrelsens rapport om bland annat funktionshindrade kvinnors situation på arbetsmarknaden? Vilka ytterligare åtgärder kommer uppföljningen av handikappolitiken nu i mars att redovisa på det här området?