Herr talman! Jag vill börja med frågan om medfinansieringen och risken för selektering. Gabriel Romanus säger som svar på mitt svar att det vore gott och väl om funktionshindrade inte hade benägenhet att vara mer sjuka än andra. Det tror jag heller inte att de är. Jag tror emellertid att vi har ett problem, nämligen arbetsgivarnas fördomar om hur det kan vara. Jag kan hålla med om att ifall arbetsgivarna agerar utifrån sina dunkla fördomar får det naturligtvis effekt, men då får vi angripa fördomarna i stället för regelverket. Det kan vi väl hjälpas åt att göra, Gabriel Romanus.
Det är märkligt att inte det högkostnadsskydd som finns för dem som har kroniska sjukdomar används mer. Det finns till just för att arbetsgivaren inte ska behöva ha medfinansieringsansvaret för den som har en sjukdom som ger återkommande sjukskrivningar. Vi får därför hjälpas åt att propagera även för det. I övrigt har medfinansieringen varit synnerligen produktiv både när det gällt att få i gång förebyggande åtgärder och att vidta åtgärder för att människor som är sjukskrivna ska komma tillbaka. Dessutom innebar det för de allra flesta företag en ekonomisk succé när vi införde den.
Gabriel Romanus undrar om det finns några undersökningar som styrker min tes. Nej, det gör det inte, men just för att vi mer exakt ska få reda på hur det förhåller sig - så att vi slipper debattera det; det är inte bra att behöva gissa - har vi nu gett två universitet samt IFAU uppdraget att titta på effekterna av medfinansieringen. Det finns en rad olika ingångar i den studien. En gäller effekterna på arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. Har det blivit något mer eller inte? En annan gäller konsekvenserna för småföretag och en tredje just effekterna på jämställdhet och också selektering. Tids nog får vi kanske mer underbyggda svar än vad vi kan prestera här i dag.
Jag tittade i Folkpartiets förslagslåda när det gäller funktionshindrade och arbetsmarknadspolitiken men kunde inte hitta något som var spännande. Jag kunde inte hitta något över huvud taget som handlade om frågor om hur man stärker funktionshindrade på arbetsmarknaden. Kanske är det jag som inte har hittat det som eventuellt finns där.
Sedan till Ulrik Lindgrens fråga. Frågan var: Vad tycker statsrådet egentligen? Har kvinnor sämre tillgång till arbetsmarknadspolitiska åtgärder? Ja, jag delar den uppfattning som kom till uttryck i den här studien. Det är så. Jag vet ganska väl hur det ser ut. Jag kan återkomma till det i mitt nästa inlägg. Det är inte så bra som det kan förefalla om man bara tittar på hela gruppen totalt. Om man tittar på de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna finner man att det inte ser bra ut i vissa delar. Och jag ska återkomma till vad vi vill göra åt det.