Fru talman! Jag tackar för svaret. Det är relativt allmänt hållet. De frågor som jag har tagit upp tangerar frågor som jag har diskuterat flera gånger tidigare. Det beror förstås på att det som vi diskuterar fortsätter att vara ett av Sveriges största problem.
I det svar som jag nu har fått förefaller statsrådet väldigt nöjd. Det gör mig närmast orolig om det ansvariga statsrådet tycker att allting verkar fungera väl i en situation där sjukskrivningar och förtidspensioner tillsammans ligger på en mycket hög nivå. Den senaste statistiken som har redovisats för det ansvariga utskottet här i riksdagen, socialförsäkringsutskottet, visar i fråga om den förbättring som statsrådet ofta talar om att om man lägger samman siffrorna för sjukpenning och det som vi förr i världen kallade förtidspensioner så har det mellan de två senaste åren minskat från, om jag läser rätt, 13,8 till 13,7 % med någon promille. Det är klart att om det fortsätter i den takten så skulle vi kanske kunna vara nere i 10 % av arbetskraften redan efter 37 år eller något sådant. Det är möjligt att statsrådet då inte längre har ansvaret för frågorna, utan det är någon annan som får svara för det. Om man, vilket väl är rimligt, lägger samman sjukskrivningar längre än ett år med förtidspensioner är det mellan åren 2003 och 2004 inte någon förbättring utan en aning försämring, i samma storleksordning som den förbättring som jag nämnde alldeles nyss.
Om man ser till de konkreta frågor som jag har ställt uppfattar jag att jag inte har fått något svar alls på frågan om den lokala arbetsmarknaden. Jag kanske har läst svaret dåligt, men om det nu skulle vara så att jag har läst rätt är jag tacksam om statsrådet kommenterar den frågan.
Vad det gäller rehabiliteringen är det inte den bild jag har - det är inte självklart att den är rätt - att det fungerar alldeles utomordentligt väl med rehabiliteringen. Vi har från vår sida föreslagit införande av en rehabiliteringsgaranti som verkligen skulle se till att man tidigt tog ställning till detta.
Fru talman! Statsrådet kommenterar min fråga om medfinansieringens eventuella negativa effekter. Det kan låta bra att statsrådet säger att om det visar sig finnas behov så är regeringen beredd att vidta åtgärder. Min följdfråga i den delen är närmast om statsrådet tycker sig ha sett några tecken på det som nästan alla företagare talar om, nämligen att de är mera noggranna med anställning eftersom de är rädda för medfinansieringen, eller om statsrådet känner sig lugn och nöjd även på den punkten.