Fru talman! Jag får tacka interpellanten för en viktig interpellation och också tacka statsrådet för ett mycket bra svar som belyser att vi tre debattörer i sak är väldigt eniga om att den sociala snedrekryteringen är ett problem. Låt oss då se hur vi kan bekämpa den på olika sätt.
Det är lite förvånande att notera första raden i interpellationen. Den lyder: "Den sociala snedrekryteringen till högskolan är fortsatt hög." Det rimmar ganska dåligt med Mikael Dambergs utfästelse att snedrekryteringen till högre utbildning var en mycket prioriterad fråga under de tidigare, socialdemokratiska regeringarna. Det förvånar mig då att resultatet är så skralt att man sedan i siffrorna som ett exempel kan läsa att det inte är mer än knappt 8 procent av läkarstudenterna som är av det Mikael Damberg kallar arbetarbakgrund - vad det nu är för någonting.
Frågan är om det är så att man under de två tredjedelar av det senaste seklet som Socialdemokraterna har styrt det här landet inte har lyckats få bukt med den sociala snedrekryteringen. Eller har den varit hög, och så har den borgerliga regeringen på drygt tre år försämrat den ned till dessa siffror? Nej, fru talman, jag tror att detta handlar om mycket större försummelse och åsidosättande från socialdemokratiska regeringar än Mikael Damberg vill påskina.
Låt oss titta på de två komponenter jag tror är viktigast i detta sammanhang. Dels är det naturligtvis att förbereda människor för en högskoleutbildning på allra bästa sätt. Det handlar i det här landet om att ha en skolplikt och att man måste ha hög kvalitet i alltifrån förskolan, över grundskolan och upp till gymnasiet för att förbereda för en högskoleutbildning. Det är här de som kanske har de sämre förutsättningarna måste ges ett bra stöd.
Nu när alliansregeringen tog över fokuserade vi ganska mycket på att lyfta fram just grundskoleutbildningen och se till att den tyvärr alltför dåliga kvalitet svensk skola hade blir bättre. Här har vi fått nya lagar som kommer att göra detta möjligt. Där tror jag att det ligger en viktig grund för att skapa förutsättningar för att påverka social snedrekrytering, vilket jag vill påstå att Socialdemokraterna har misslyckats med även om de säger sig ha prioriterat detta.
Det handlar också, precis som interpellanten skriver, om hur de reformer regeringen har beslutat om och genomfört när det gäller social snedrekrytering påverkas. Det handlar om en annan incitamentsstruktur. Att som Mikael Damberg nämner investera i en utbildning - arkitekt, jurist, tandläkare, psykolog, konstnär, läkare - är en långtidsinvestering som naturligtvis måste få någon form av återkoppling till, något slags förräntning av, att man har tagit lån för att kunna studera.
De tre jobbskatteavdrag som denna regering har genomfört har Socialdemokraterna tillsammans med - hör och häpna - Miljöpartiet och Vänstern accepterat, men de vill inte vara med om det fjärde jobbskatteavdraget. Det fjärde jobbskatteavdraget är dock en stimulans för den som har investerat resurser i en lång utbildning, precis som det ger stimulans för alla som arbetar - även om man är låginkomsttagare - att faktiskt anstränga sig. Just stimulansen att ta på sig det där extra ansvaret, att lägga ut pengar när man är ung för att sedan kunna håva in dem när man börjar arbeta, är en viktig motor för att driva utvecklingen framåt.
Det blir intressant att se hur den skattehöjningspolitik som föreslås av De rödgröna totalt sett skulle kunna vara rätt incitament för att bryta den sociala snedrekryteringen och rätt incitament för dem som har fått förmågan i en förhoppningsvis bättre grundskola och ett bättre gymnasium efter den borgerliga regeringen - om nu olyckan skulle vara framme och en rödgrön samlingsregering skulle försöka höja skatterna.