Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det är riktigt att vi har haft en debatt om dessa frågor tidigare, och jag tror att detta blir en av de frågor som fortsatt kommer att diskuteras i högskolevärlden och utbildningsvärlden de närmaste åren. Jag tror att det är en viktig fråga som handlar om att vi i dag slösar med talang och begåvning och att det är många människor som faktiskt inte kommer till sin rätt i det svenska utbildningssystemet.
Jag väljer att ha denna debatt med högskoleministern därför att jag ser att det politiska ledarskapet i denna fråga är väldigt svagt. Regeringen talar sällan om detta vid andra tillfällen än när jag ställer interpellationer i ämnet och regeringen bekänner sig till uppfattningen att det är en viktig fråga. Det tas, menar jag, väldigt få initiativ som driver utvecklingen i rätt riktning.
Under den socialdemokratiska regeringen var detta en prioriterad fråga. Det hängde ihop med våra ambitioner för ökade utbildningsmöjligheter för unga människor, naturligtvis. De regionala högskolorna, som byggdes ut, betydde mycket och hade en inte dramatisk men ändå en viss effekt åt rätt håll. Sedan dess har jag inte sett några riktigt bra siffror som visar åt vilket håll utvecklingen går. Jag har i alla fall inte sett några siffror som säger att det går åt rätt håll när det gäller snedrekryteringen till högre utbildning. Det är väl heller inte att förvänta. När det gäller de insatser regeringen har gjort måste jag säga att vi verkligen har två helt olika bilder av vad regeringen gör på detta område.
Regeringen lyfter i sitt svar lite grann upp att man gör en gymnasiereform, vilken jag menar strukturellt kommer att försvåra för breddad rekrytering framöver. Där har vi dock olika bedömningar. Vidare förbättrar regeringen informationen. Ja, marginellt, skulle jag vilja säga. Sedan har man tillfälligt tillfört 10 000 högskoleplatser. Ja, de är tillfälliga. Vad händer när dessa platser tar slut? Om regeringen hävdar att de tillfälliga platserna är ett sätt att bekämpa snedrekryteringen, varför är de då tillfälliga? Vad händer när de tillfälliga platserna tas bort? Sedan säger man: ökad frihet för universitet och högskolor. Det är säkert något bra med det, men jag begriper inte riktigt varför det skulle ge större möjligheter att jobba med breddad rekrytering jämfört med de regelverk som finns i dag eller har funnits tidigare.
Man pratar också om skollagen, och den kan vi väl återkomma till. Jag har dock en fråga jag kan ta med en gång. Det står att huvudmannens ansvar för att eleverna får tillgång till studie- och yrkesvägledning förtydligas i skollagen. Det är korrekt att formuleringen har ändrats i skollagen. Menar ministern att detta i substans innebär ett lyft för studie- och yrkesvägledningen? Vilka konkreta, praktiska förändringar kan vi se på skolorna av dessa förändringar i skrivningarna? Tittar jag längre bak i skollagen hittar jag nämligen inga kostnadsberäkningar. Det är inte så att regeringen räknar med att detta kommer att innebära ökade kostnader för kommuner och landsting, till exempel. Jag undrar alltså vilken praktisk betydelse det kommer att få.
Vi har däremot i vår oppositionsbudget föreslagit 200 miljoner kronor till studie- och yrkesvägledning just för att detta är en så viktig fråga när regeringen - det tas upp i nästa interpellationsdebatt - ändrar antagningssystem och annat. Det gör att informationen blir bättre. Jag skulle vilja påstå, fru talman, att regeringen har hållit inne med utbyggnad av högskolan, lagt ned NSHU och samverkan kring detta och lagt ned Nationellt centrum för flexibelt lärande, som höll ihop frågan om breddad rekrytering på ett annat sätt. Man har tagit bort 25:4-regeln, och man har ändrat antagningssystemet. Man förändrar gymnasieskolan. Man har försämrat komvux och försämrat möjligheterna att gå från komvux till högskolan.
Sammantaget tror jag att detta, fru talman, kommer att leda till en ökad social snedrekrytering till högskolan, och det beklagar jag.