Herr talman! Jag får väl tacka för svaret men
egentligen fick jag inte svar på mina frågor. Jag har
frågat om Samhalls framtid: Är regeringens avsikt att
Samhalljobben skall fortsätta att minska och att funk-
tionshindrade därmed skall komma ännu mer i skym-
undan på arbetsmarknaden, eller är regeringen beredd
att medverka till att Samhalljobben vidmakthålls och
utvecklas som en viktig garant för funktionshindrades
delaktighet i arbetslivet och i samhället?
När jag nu inte har fått svar skulle jag vilja försö-
ka med ett annat sätt att fråga. Kanske kan jag då få
bättre svar. Jag tänker nämligen ställa ett antal frågor
och hoppas på enkla svar.
För det första: Trots rekordhög arbetslöshet har
Samhall minskat med 2 500 jobb, ca 10 %, på tre år.
Har det verkligen varit rätt? Detta är min enkla fråga.
Om regeringen inte gör något nu i budgeten för 1999
måste antalet jobb i Samhall minska med ytterligare
2 500, alltså en minskning ned till 25 000 jobb. Man
måste således börja friställa redan i höst, om man inte
redan har börjat med friställningarna. Kan detta verk-
ligen vara rätt?
För det andra: Fram t.o.m. 1996 fick Samhall
kompensation för avtalsenliga lönehöjningar. Anställ-
da med arbetshandikapp har som alla vet - också
statsrådet, hoppas jag - begränsad arbetsförmåga. Det
är inte riktigt att kräva att de skall kunna öka sin ef-
fektivitet lika mycket som övriga anställda. Bara den
uteblivna lönekompensationen betyder ett besparings-
krav på Samhall på 311 miljoner kronor. I statsrådets
egen utredning LOSAM konstateras det att Samhall
åter måste ges kompensation för löneutvecklingen.
Jag skulle vilja höra statsrådet ge några goda skäl för
att inte ge lönehöjningskompensation så som LOSAM
föreslår.
För det tredje: 50 % av de funktionshindrade står i
dag utan jobb. Samtidigt har jobben i Samhall - låt
säga att lönebidragen är ungefärligen oförändrade -
dvs. insatserna totalt för de funktionshindrade, mins-
kat. Därför behöver de här människorna mera stöd än
vad ordinarie arbetskraft behöver. De här människor-
na behöver speciella åtgärder. Då kan man fråga sig
om det är rimligt att minska antalet jobb ytterligare i
Samhall 1999, som Samhall självt varnar för. Om
t.o.m. det här skulle accepteras, kan man då få höra
vilka andra insatser som statsrådet är beredd att göra
för att minska arbetslösheten ordentligt bland de
funktionshindrade.
För det fjärde: Jag hörde Lars Ulander, som tidi-
gare var ordförande i arbetsmarknadsutskottet, hålla
ett tal där han sade att han var övertygad om att det
var en vinst för samhället att anställa folk i Samhall i
stället för att låta dem gå på a-kassa eller i förtids-
pension, som ofta är alternativen för de här grupper-
na. Jag skulle naturligtvis gärna höra om Lasse möjli-
gen hade fel eller om det finns andra skäl till att ha en
annan åsikt i dag än Lars Ulander hade då. Jag är för
min del helt säker på att Lasse hade rätt. Det är bättre
och billigare för samhället att ge jobb i Samhall än att
låta folk gå arbetslösa med a-kassa eller t.o.m. för-
tidspension.
När jag nu inte fick svar på de tidigare frågorna
önskar jag att statsrådet åtminstone ville ge mig en
avsiktsförklaring. Hur skall det gå för Samhall, och
hur skall det gå för de funktionshindrade på arbets-
marknaden? Det här är väldigt viktigt för en svag
grupp, som jag tycker att vi socialdemokrater borde
värna.