Herr talman! Till att börja med håller jag verkligen med Lotta N Hedström om att den värld vi nu talar om är lite speciell, vilket den inte borde vara. Bretton Woods-institutionerna, Valutafonden och Världsbanken, sysslar med mycket viktiga förhållanden, nämligen världsekonomin och inte minst världsfattigdomen. Att vi då alla begravs i en enormt krånglig terminologi med många förkortningar och så vidare är i sig bedrövligt, och jag tycker att vi gemensamt ska anstränga oss och vägra finna oss i den situationen.
Jag var i mitt svar angelägen om att vara rätt utförlig och gå in i detalj även i fråga om de rapporter som Lotta N Hedström tar upp i sin interpellation just för att visa att vi från regeringens sida tagit dem på stort allvar och noggrant studerat dem. Men som framgår av svaret har vi kommit fram till att de är av mycket varierande kvalitet och värde för den politik som vi ska bidra med för att utforma Valutafonden och Världsbanken.
Den första rapport som jag berörde, om strukturanpassning, kan svårligen betraktas som ett seriöst arbete. Jag noterade att den, för omkring två år sedan, fick en hel del uppmärksamhet i Sverige genom en stort uppslagen artikel i Dagens Nyheter. Det visade sig senare att artikeln kommit till genom att en praktikant på DN, som satt i ATTAC:s styrelse, hade intervjuat en annan styrelsemedlem i ATTAC och låtit detta utgöra beskrivningen av rapporten. Men det kan vi lämna därhän. Jag tror emellertid att rapporten därmed fick en något felaktig lansering i vår debatt, och DN:s övriga journalister tog så småningom också avstånd från den.
Andra av dessa rapporter är dock klart seriöst inriktade, och vi har konsekvent uppmanat i det här fallet styrelsen i Världsbanken - där vi ju själva sitter som företrädande de nordiska och baltiska länderna - att ta rapporterna på större allvar än vad som hittills skett och att tillgodogöra sig rapporternas slutsatser. Och framför allt har vi uppmanat dem att föda tillbaka till oss som sitter i styrelserna som medlemsregeringar, som ägare av banken, en reaktion från bankens ledning om vad man kan ta fasta på och vad som måste ratas. En fullgod sådan redovisning har vi ännu inte fått, men vi eftersträvar detta.
Låt mig slutligen säga att jag ingalunda tror att Världsbanken är någon perfekt institution. Den har, liksom de flesta regeringar och internationella organisationer, då och då klampat fel genom historien. I huvudsak menar jag dock att den är en mycket effektiv och väldigt viktig institution. Den har också de senaste åren visat stor förmåga att lära av sina erfarenheter, till exempel genom att man nu alltmer styr in de senaste fattigdomsbekämpande programmen på en för varje enskilt land anpassad analys där man bland annat mycket seriöst analyserar konsekvenserna av programmen miljömässigt, socialt och ekonomiskt.