Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 men står givetvis bakom övriga reservationer från Vänsterpartiet.
Det vi ska diskutera och debattera i dag är vissa handelspolitiska frågor. Där ryms en rad olika avtal inom bland annat WTO och en rad bilaterala handelsavtal mellan EU och andra länder.
Handel är en viktig och självklar del i en ekonomi och en förutsättning för ökat välstånd. Det gäller såväl handel inom ett land som handel mellan länder. Därför är det viktigt att handeln omgärdas av regler och avtal för hur den ska fungera mellan länder och att internationella överenskommelser också respekteras.
Den internationella handeln styrs i dag av gemensamma avtal och en rad olika handelsavtal inom WTO, men det finns också en rad regionala och bilaterala handelsavtal. Men, fru talman, när vi diskuterar svensk handelspolitik handlar det om EU:s handelspolitik eftersom Sverige är en del av EU:s tullunion och är medlem i EU. Det innebär att tullarna mellan EU:s medlemmar är avskaffade - och också de flesta handelshinder. Men bekymret i EU:s handelspolitik är att vi upprätthåller tullar gentemot tredjeland. Det är ett bekymmer framför allt för de jordbruksproducerande länderna i tredje världen och utvecklingsländerna. För Vänsterpartiet är det viktigt att påpeka att om vi ska ha en frihandelspolitik måste den grundas på att den är fri och rättvis i den rätta bemärkelsen.
Förhållandet att Sverige är medlem av EU och ingår i tullunionen innebär också att i de förhandlingar som sker i dag är det EU-kommissionen som företräder Sverige. Det omförhandlas i dag en rad handelsavtal med olika länder och organisationer.
För att få till stånd en väl fungerande världshandel mellan länder utan att mänskliga rättigheter kränks, utan att arbetsvillkor åsidosätts och utan att miljön föröds är det viktigt att det finns regler och avtal för den internationella handeln mellan länderna.
Men avtal kan också utformas på olika sätt och därmed i olika grad fungera som ett verktyg för rättvis och hållbar utveckling. Delar av dagens handelsavtal är omdiskuterade och kritiserade av många folkrörelser för att inte gynna fattigdomsbekämpning och utveckling. Det handlar om framför allt uppbyggande av FN:s millenniemål och ILO:s deklaration om grundläggande rättigheter i arbetslivet.
FN:s millenniemål slår fast att global utveckling kräver en helhetssyn och insatser för fattigdomsbekämpning, utbildning, hälsa, fred, miljö och mänskliga rättigheter. Det är delar som hör ihop och ingår i en helhet. Det är viktigt när Sverige ska vara med och påverka de här handelsdiskussionerna att de finns med som en grund i överläggningarna. Det är ändå det som vi har ställt upp för när det gäller de mänskliga rättigheterna och FN:s millenniedeklaration.
Fru talman! För närvarande pågår förhandlingar mellan EU och den sydamerikanska handelsorganisationen Mercosur. Det är handel som omfattar bland annat jordbruksfrågor. Vänsterpartiet menar att den svenska regeringen i dessa förhandlingar borde lyfta upp frågan om parakvat.
Parakvat är ett bekämpningsmedel som förbjöds i Sverige redan 1983. År 2007 förbjöds medlet även inom EU. Parakvat är ett bekämpningsmedel och används som bekämpningsmedel vid odling av soja i Sydamerika.
Jag gick in och läste på regeringens hemsida där det står följande: "Parakvat kan orsaka skador på människors lungor, hud och ögon och leder i värsta fall till döden. Det finns inget botemedel mot ämnet."
Det är då väldigt märkligt att man från regeringens sida inte tuffare för de här diskussionerna, trots att vi vet att det här är risker som lantarbetarna i Brasilien dagligen utsätts för.
Det är en dubbelmoral i det hela. Trots att det är förbjudet i Sverige, trots att det är förbjudet inom EU, exporterar EU-länder parakvat till Brasilien. Där kan vi prata om dubbelmoral när det gäller uppfyllande av de mänskliga rättigheterna och med ILO:s krav på vettiga arbetsvillkor för lantarbetare.
Jag förstår inte heller oviljan från den borgerliga majoriteten att ställa upp på ett gemensamt uttalande om bekämpningsmedlet parakvat. Miljö- och jordbruksutskottet har också diskuterat och behandlat frågan om parakvat, och de har tagit ett enigt uttalande och skriver följande: Miljö- och jordbruksutskottet "anser att det är viktigt att Sverige inom EU och internationellt fortsätter att verka för att användning av parakvat som bekämpningsmedel stoppas. Svenska och europeiska lantbrukare behöver även ges förutsättningar för att kunna sluta köpa djurfoder som odlats med hjälp av parakvat."
Fru talman! Det är på det här sättet som vi aktivt kan bistå länder som vill exportera sojafoder till EU att upprätthålla detta förbud. Det hade varit på sin plats att näringsutskottet hade uttalat sig på samma sätt som ett enigt miljö- och jordbruksutskott.