Fru talman! Jag ska börja med det sista som Hans Rothenberg sade. Jag tycker att det är lite grann att skjuta på fel boll när man uttrycker det så att den besparing som man ska göra på Regeringskansliet lägger man på Utrikesdepartementet och att det är slut med det.
Men det är ju upp till regeringen hur man fördelar sina resurser och hur jämnt man fördelar dem över olika departement. Hade man prioriterat att det var viktigt att ha ambassader runt om i världen, bland annat för att kunna öppna dörrar för affärer, hade man inte valt den vägen. Det kan vara viktigt att notera.
Sedan blir jag, fru talman, lite rädd när jag hör att Hans Rothenberg säger att ett sätt att öka exporten är att privatisera de statliga företagen. Man kan fundera över det. Vi hade ett litet guldägg, skulle jag vilja påstå. Det var ett av världens bästa varumärken: Absolut vodka. Det är klart att det gick ut lite på export där. Men det varumärket ägs numera av en annan stat. Jag vet inte om det var ett så bra exempel.
Vad man kan konstatera och vad som är sanningen är att det som har skett de senaste fem åren är att Exportrådet hade 221 miljoner kronor i sin budget 2006, medan man år 2011 har 130 miljoner kronor. Det är ett ganska tydligt budskap om att det inte är så viktigt för svensk del att göra främjandeinsatser runt om i världen för att nå nya marknader, när man halverar pengarna och bidragen just till det som är statens möjlighet att vara med och se till att fler företag får möjlighet att komma ut på nya marknader.
Min fråga kvarstår. Jag upplever att vi inte fick något konkret svar av Hans Rothenberg om hur man ska uppnå målet.