Fru talman! Hans Göran Franck har ställt en rad
frågor angående regeringens inställning till
asylrättens framtida utformning internationellt och
nationellt.
Jag delar Hans Göran Francks syn på behovet av
att värna asylrätten och att det internationella
regelverk vi har i dag inte svarar mot den verklighet
som vi lever i. Jag kan samtidigt konstatera att
regeringens arbete i Sverige och internationellt
ligger i linje med vad som efterfrågas i
interpellationen. Regeringen agerar aktivt för att
nå en europeisk överenskommelse, som fördelar
ansvaret mer rättvist mellan länderna, som reglerar
hur massflyktssituationen skall hanteras och för att
skapa en säkrare och bättre tillvaro för dem som
tvingas fly. Detta arbete har bedrivits och bedrivs
på olika sätt och nivåer.
Jag är helt enig med Hans Göran Franck om att det
finns ett stort behov av en regional lösning för
Europa vid massflyktssituationer, liknande den vi
ser i f.d. Jugoslavien i dag. En sådan konvention
kan mycket väl utformas i linje med OAU-
konventionen. En sådan regional lösning är också
vad regeringen har arbetat för under de senaste två
åren.
Under det gångna året då Sverige innehaft
ordförandeskapet för ESK har regeringen aktivt
verkat för att placera frågan om migrationspolitiskt
samarbete på dagordningen. Vid ESK:s
ministermöte i Rom beslutas den här veckan, efter
ett svenskt initiativ, om frågan om massflykt skall
tas upp på ESK:s dagordning. Ett sådant beslut
hindrar inte att frågan behandlas i andra forum. Vi
har dock sett ESK som ett av de få organ som är
tillräckligt brett och som kan ges tillräckligt
politiskt mandat. ESK har också den fördelen att
frågan där kan komma med som ett element i en
samlad strategi för att lösa den kris som är
upphovet till massflykten.
Vid Europarådets möte för migrationsministrar i
Athen för några veckor sedan presenterades på
svenskt initiativ ett resolutionsförslag från sex
länder -- förutom Sverige: Danmark, Norge,
Tyskland, Schweiz och Österrike. Det syftar till att
rådets medlemsländer förbinder sig att ta ett större
ansvar för de människor som flyr det forna
Jugoslavien. Det fanns tyvärr inte tillräckligt stöd
vid mötet för ett omedelbart antagande av
resolutionen utan det beslöts att förslaget skulle
överlämnas till Europarådets Wiengrupp för en
snabb och vidare bearbetning. Regeringen kommer
att fortsätta att driva sin linje bl.a. tillsammans med
de sex länder som står bakom resolutionsförslaget.
Det gäller att få till stånd en europeisk gemensam,
handlingskraftig och resultatinriktad politik för
situationen i f.d. Jugoslavien och ansvaret för de
människor som tvingas fly därifrån.
Sedan mitten av 1980-talet har asyl- och
invandringsrelaterade frågor varit föremål för
samarbete mellan EG-länderna. Detta har skett i
ett mellanstatligt samarbete utanför EG:s rättsliga
ram. Här har inträtt en förändring i och med
antagandet av Maastrichtfördraget, enligt vilket
asyl- och invandringsfrågorna ingår i den
Europeiska unionen. Med den kännedom vi har om
arbetet inom EU kan konstateras att det finns
många problem att bemästra innan man kan enas
om en harmoniserad flyktingpolitik mellan
medlemsländerna. Det är viktigt att notera att det
arbete som sker inom asylrättens område inom EU,
sker inom ramen för de internationella åtaganden
som medlemsstaterna gjort. UNHCR finns med
under beredningsstadiet, om än informellt, och har
därmed möjlighet att lämna synpunkter och
påverka utformningen av arbetet. Sedan de
svenska medlemskapsförhandlingarna öppnades
den 1 februari 1993 har Sverige, liksom de övriga
tre kandidatländerna, träffat EU:s ordförandeland
och fått information om det pågående arbetet på
det asylrättsliga området. Vi har då också haft
tillfälle att lämna våra synpunkter på de
konventioner som utarbetats på området. Den dag
Sverige blir medlem av EU kommer regeringen att
verka för att svensk flyktingpolitik också blir
europeisk. Underlag till denna politik formas i en
rad olika organ, där EG-parlamentet självfallet är
ett av dem. Vi kommer naturligtvis att ta intryck av
vad som framförs av EG-parlamentet, där
förhoppningsvis även svenska politiker får sitta i
framtiden. Men svensk flyktingpolitik kommer
även fortsättningsvis att bestämmas av Sveriges
riksdag.
Några konkreta förslag till effektivisering av
verksamheten inom Europarådets expertkommitté
för asylrättsliga frågor (CAHAR) har inte
regeringen i dag, men det kan finnas anledning att
diskutea den saken vidare. En förklaring till att det
är svårare att nå överenskommelser inom
Europarådet på det asylrättsliga området är frågans
inträde på EU:s dagordning. EU-länderna, vilka
utgör nära hälften av Europarådets medlemmar, är
ovilliga att binda upp sig utanför EU-samarbetet.
Regeringen kommer att fortsätta att bidra till att
stärka UNHCR:s verksamhet ekonomiskt och även
uppmana andra länder att göra detsamma. Sverige
är en av de största bidragsgivarna till UNHCR och
detta är ett sätt att stärka och möjliggöra UNHCR:s
verksamhet. Sverige verkar inom hela FN-systemet
för en effektivisering av de olika organen,
däribland UNHCR. Regeringen har starkt
förespråkat en ökad flexibilitet av finansieringen
till FN:s organisationer för att på så sätt öka
effektiviteten i deras verksamhet. Vi har även
verkat för ett ökat samarbete mellan de olika FN-
organen för att öka effektiviteten inom FN-
systemet. Detta gäller exempelvis UNDP och
UNHCR.
Sverige var en av initiativtagarna till
Jugoslavienkonferensen som hölls förra sommaren
och som ledde till uppföljningsmöten rörande de
humanitära insatserna i f.d. Jugoslavien. Dessa
möten har varit nödvändiga för fullgörandet av
UNHCR:s uppgift som samordnare av det
humanitära biståndet i området.
Det är oundvikligt att i vissa extrema situationer
använda viseringsinstrumentet så, att det får
effekter på flyktingpolitiken. Så har varit fallet inte
minst när det gäller viseringsbesluten rörande f.d.
Jugoslavien. Där har vi sett till den totala bilden
bl.a. med avseende på insatser och möjligheter till
skydd i närområdet. I detta sammahang går det inte
att nog betona vikten av internationellt samarbete.
Regeringen har också föreslagit riksdagen att
besluta om en utökad flyktingkvot för flyktingar
från f.d. Jugoslavien.
Asylrätten får aldrig urholkas, utan en person som
kommer till Sveriges gräns och söker asyl har alltid
rätt att få sin sak prövad.