Fru talman! Bergslagen var industrialismens vagga,
och bruken och de stora företagen i dessa bygder
var en välsignelse för orterna -- de är det
fortfarande, där företagande av det formatet finns
kvar. Men det var samtidigt en olycka för bygderna.
Entreprenörerna togs nämligen ganska ensidigt om
hand av bruken, i stället för att folk blev egna
företagare, som på vissa andra platser i landet, där
människor växte upp i fattigdom och inte hade
annat än stenbrytning att ta till. När kriserna kom
hamnade man på defensiven; man lade ner i stället
för att utveckla företagsamheten.
Det skedde då en politisk låsning, som stämde
ganska väl överens med bruksandan. Man flyttade
över kravet på trygga arbeten från bruksledningen
till politikerna. Tråkigt nog har vissa politiker tagit
på sig den uppgiften i alltför stor utsträckning. Det
här är en olycka.
Det är inte politikernas roll att ordna jobb, utan
deras roll är att lägga till rätta, så att vanliga
människor, entreprenörer, kan skapa sysselsättning
och bli arbetsgivare och producenter. Där råder i
dag en stor brist i hela det svenska samhället.
Jag kommer från Västmanlands län, och jag vill
tillföra den trakten resurser, så att vi kan klara
framtiden på ett hyggligt sätt för människorna där.
Det sker en hård utslagning. Göran Magnusson
gjorde en beskrivning som är helt korrekt. Det
finns mängder med arbetslösa. Situationen i t.ex.
Köping, Arboga och Kungsör är mer skrämmande
än den är i Uddevalla. Det har inte funnits någon
möjlighet att flytta fram positionerna och göra
dessa områden till stödområden. Däremot har
Bergslagen fått del av det stödet.
Det här är egentligen en följd av att politikerna
under alltför lång tid underlåtit att lägga till rätta
för företagandet. Nu står vi inför ett gigantiskt
problem. Det talas om att man måste ordna 1
miljon nya jobb på tio år, eller 100 000 per år, i den
konkurrensutsatta sektorn. Om vi flyttar ner det till
Bergslagsområdet, Västmanlands län, handlar det
om 30 000 nya jobb, eller 3 000 nya jobb per år. För
Köping, Arboga och Kungsör, som Göran
Magnusson och jag kommer från, är det 5 000 nya
jobb, eller 500 nya jobb per år i den
konkurrensutsatta sektorn.
Det är en gigantisk uppgift som väntar
entreprenörer, både redan etablerade och nya
företag, och framför allt massor av nya människor
som måste bli företagare. Hur skall man stimulera
fram ett nytänkande hos människor så att de vill bli
företagare, i stället för att förlita sig på politiker,
som de har gjort alltför länge?
Företagspolitiken måste vara långsiktig. Det kräver
att vi är överens mellan blocken. Hur blir vi det?
Ingen vill bli företagare i ett samhälle där man inte
känner till spelreglerna för mer än kanske 1--3 år
framåt i tiden. För företagande som sträcker sig
över flera generationer gäller det att det finns en
kontinuitet i skattepolitiken. Det måste finnas en
vilja att ha företag. För att det över huvud taget
skall startas några företag måste det finnas
förståelse för företagarnas problematik.
Det finns i dag samma uppfinnarförmåga i Sverige
som det fanns under 1800-talet, då de stora svenska
företagen växte fram. Det exporteras uppfinningar
från Sverige för mellan 800 och 900 miljoner kronor
netto. Detta skulle räcka till produktion i landet på
mellan 30 och 50 miljarder. Innovatörerna finns i
Sverige, precis som förr. Svenskarna är ett duktigt
folk, men ingen vill driva företag i Sverige. Varför
är det på det viset?
Göran Magnussons ord faller så, att man tror att
det enda som gäller för Socialdemokraterna är att
den offentliga sektorn skall vara arbetsgivare. Vi
har försummat så mycket när det gäller eget
företagande och stimulans av sådan verksamhet att
det måste till ett nytänkande.
Tack så mycket!