Fru talman! Samtidigt som jag tackar statsrådet för
svaret kan jag inte dölja att jag är besviken över
innehållet. Det manifesterar regeringens
inställning att det som hittills är gjort för att
motverka arbetslösheten är det som kan göras --
ytterligare insatser är inte aktuella.
Svaret kan sammanfattas i att kommunerna,
inklusive landstingen, har sådan ekonomi att de
kan klara av problemen, att ytterligare
investeringar i Västmanland är en fråga för
kommunikationsministern, att
stödområdesplacering för kommuner inte kan
kommenteras nu och slutligen att beslutsfattandet
inom arbetsmarknadsmyndigheterna är
decentraliserat och att de har pengar så det räcker
och kanske t.o.m. blir över.
Sedan jag framställde interpellationen har den
totala arbetslösheten i riket sjunkit med ett par
tiondelar, enligt statistiken. I Västmanland har
antalet arbetslösa däremot ökat. Fler och fler
människor känner uppgivenhet, ja, besvikelse över
att inte behövas på arbetsplatsen.
Börje Hörnlund besökte västra Västmanland för en
vecka sedan. På Stora torget i Köping mötte
statsrådet många arbetslösa. Om alla arbetslösa i
kommunen hade kommit dit hade det varit ungefär
2 500 personer på torget. Vi brukar ofta ha politiska
möten på Stora torget i Köping, och det är väl
egentligen bara Olof Palme och Gunnar Sträng som
har kunnat samla bortåt 3 000 människor på torget.
Men de mötena präglades inte av uppgivenhet och
besvikelse, utan av förtröstan och framtidstro.
Det mer informella möte som Börje Hörnlund hade
gav ett bra intryck av hur människor i dag upplever
sin situation. Börje Hörnlund fick ta del av ilskan
över orättvisa a-kasseregler och besvikelsen över
regeringens passiva inställning till de arbetslösa.
Samma måndag var det ett möte i Västerås, där
borgerliga riksdagsledamöter från länet hade ett
svettigt sammanträffande med demonstrerande
arbetslösa tjänstemän. Mötet blev så pass jobbigt
att en av riksdagsmännen fick tillgripa argumentet
att hans personliga uppfattning om a-kasseförslaget
inte stämde med regeringens.
Därmed återgår jag mera direkt till svaret och mina
frågor. Börje Hörnlund säger nu att han inte har
några pengar till kommunerna. Nej, han har
egentligen bara pekpinnar. Den tidigare
uppmaningen i höst, att offentlig sektor skulle sluta
avskeda folk, åtföljdes inte av några pengar. Den
senaste överläggningen med de båda
kommunförbunden resulterade i ett nytt uttalande,
om att det nu är rätt tid att höja kompetensen, dvs.
utbildning för att skapa vikariat. Wibble och
Hörnlund talar enstämmigt om att det inte finns
några nya pengar till kommunerna.
I interpellationssvaret slår Börje Hörnlund vakt om
omvandlingstrycket i kommuner och landsting,
dvs. att bristen på pengar skall leda till
rationaliseringar. Sedan säger statsrådet så här:
''Jag anser att det i dag finns förutsättningar för
kommunerna att kombinera kraven på besparingar
med kraven på att hänsyn tas till
arbetsmarknadssituationen.''
Det är ett uppseendeväckande uttalande, inte
minst i relation till den utredning om de
kommunalekonomiska effekterna som
Hallstahammars kommun har gjort av a-
kasseförslaget, som skall beslutas här i riksdagen
om någon dag. Utredningen visar på stora
kommande kommunala kostnader, som ytterligare
försvårar möjligheten att behålla verksamhet i
kommunerna och därmed personal.
Hallstahammarsutredningen är andra sidan av det
som TCO och LO har studerat när det gäller
effekterna av a-kassepropositionen, dvs. kraftigt
höjda socialbidragskostnader i Hallstahammars
kommun, från budgeterade 13--14 miljoner till
bortåt 100 miljoner kronor, dvs. ungefär åtta
gånger så mycket.
Jag har tagit upp kommunikationsinvesteringar,
och i länet finns stora sådana behov. Jag vill peka
på den s.k. Bergslagspendeln, Västerås--Fagersta--
Ludvika, som var ett resultat av stålkrisen på 80-
talet. Där har man nu gjort investeringar, och man
har fått extra pengar. Men det återstår så pass
mycket investeringar att Bergslagspendeln bara i
Västmanlands län tar 75 % av det tillgängliga s.k.
LTE-anslaget, dvs. kommunikationsanläggningar
som beslutas och prioriteras av länsstyrelsen.
Det betyder att det måste tas fram mera pengar för
att man skall kunna göra också andra viktiga
investeringar i vägar, järnvägar och
kommunikationsanläggningar. Bl.a. kommer
mindre vägar och glesbygdsområden att få stå
tillbaka, om en så stor del av pengarna måste satsas
för att fullfölja Bergslagspendeln. Det är ju viktigt
från många andra synpunkter, inte minst att
Bergslagspendeln får gå ända upp till Ludvika. Där
fordras det samverkan över länsgränsen.