Herr talman! Vad gäller våra satsningar på järn-
vägen har vi tagit hänsyn till de slutsatser vi drar av
det material som SIKA har lämnat ut. Om vi övergår
till att förverkliga politiska planer i stil med vad Ka-
rin Svensson Smith tidigare har sagt i kammaren här i
dag och vid andra tillfällen, dvs. att vi med politiska
medel ska försvåra framkomlighet för lastbilstrafik,
får man resultatet att den kommer att minska.
Om man skulle ta förslaget om att förbjuda 24
meters långtradare på allvar, vilket inte särskilt
många har gjort, och i stället bara tillåta 18 meters
långtradare är det nog inte jag som blir svaret skyldig,
Karin Svensson Smith. Då är det nog Karin Svensson
som måste redovisa vilka effekter sådana politiska
beslut får för transportvolymerna på väg.
Våra bedömningar går ut på att näringslivet med
precision, snabbhet och tillförlitlighet ska kunna
frakta sina varor till och från beställningsorterna.
Både Karin Svensson Smith och jag vet mycket väl
att industrier inte alltid är lokaliserade till järnvägs-
orter. De enskilda människornas möjligheter att för-
flytta sig med järnväg i det lokala järnvägsnätet är
inte heller tillräckligt goda. Inte ens de satsningar
som regeringen vill göra tillsammans med Vänster-
partiet kommer att möjliggöra för merparten av
svenska folket att transportera sig på järnvägsnätet.
Därför vill vi slå vakt om inte bara en upprustning
utan också en utbyggnad av landsvägstrafiken. Men
vi gör det, Karin Svensson Smith, med de miljöför-
tecken som jag avslutade med.
Jag ber att få återkomma när det gäller det bor-
gerliga alternativet. Jag konstaterar bara att det hos de
borgerliga partierna, till skillnad från hos regerings-
underlaget, finns en vilja att inte i första hand låna
pengar utan använda pengar i budgetramen till de här
satsningarna.