Fru talman! Den svenska lönesättningen är ett ansvar för arbetsmarknadens parter. Det har också mycket tydligt sagts i debatten, inte minst från vår sida.
Det förslag som vi har lyft in har bäring på att underlätta för unga människor att komma in på arbetsmarknaden. Ungdomsarbetslösheten har varit hög under många år, vilket är oroväckande.
Jag dristade mig till att titta i den socialdemokratiska vårpropositionen och kan konstatera att ni där i en graf mycket tydligt visar på att ungdomsarbetslösheten passerade 20-procentsstrecket någon gång 2003-2004 under den socialdemokratiska regeringstiden. Tyvärr har den sedan legat och fluktuerat mellan 20 och 25 procent, enligt det nya sättet att räkna ungdomsarbetslösheten.
Detta är allvarligt. Det behövs krafttag. Vi har sagt att en viktig åtgärd är att underlätta genom att skapa nya incitament för den unga att ta steget ut på arbetsmarknaden eller genomgå utbildningsinsatser som är mer anpassade till de egna behoven, men också genom att stimulera arbetsgivare att ta hand om ungdomar för att på så sätt hjälpa till att få ut dessa människor i näringsliv och offentlig sektor. Det är viktigt att detta kombineras med relevanta utbildningsinsatser som gör att dessa människor får en långsiktig möjlighet att bli en del av arbetsmarknaden.