Fru talman! Vi diskuterar motioner som berör den
svenska djurskyddslagen. Vi har en bra djurskyddslag
i Sverige. Den trädde i kraft 1988, och den tar stor
hänsyn till djurens möjligheter att leva ett bra liv.
Naturligtvis finns det saker och ting som det går att
ändra på. En sådan sak är den fråga som har
diskuterats i dag, nämligen 2 § i djurskyddslagen.
Försöksdjuren behandlas på ett annorlunda sätt än
andra djur.
Centerpartiet var emot denna förändring när
beslutet fattades. Men vi har inte reserverat oss i det
här sammanhanget eftersom frågan bereds i
regeringen. Regeringen kommer under våren 1995 att
komma tillbaka med ett förslag, som förhoppningsvis
kommer att se ut som vi vill ha det. Skulle regeringen
inte göra så, har vi då möjlighet att ta upp frågan på
nytt till diskussion och lägga fram ett annorlunda
förslag. Det finns alltså ingen anledning att återigen
ge regeringen i uppdrag att utreda något som redan
håller på att utredas.
Det var naturligtvis bättre när de lokala hälso- och
miljöskyddsnämnderna hade den direkta möjligheten
att framföra synpunkter på behandlingen av
försöksdjuren. Det gällde inte under själva försöken,
utan skötseln av djuren mellan försöken.
Samma sak är det med den andra paragrafen. 4 §
djurskyddslagen gäller vilka djur den ansvariga
myndigheten har rätt att utge föreskrifter om, dvs.
föranstalta vilka krav som ställs för att få hålla djur.
Så är det om man vill hålla sig med kor, grisar, höns
osv. Däremot gäller det inte för hobbyhästar, hundar
osv. som inte används yrkesmässigt.
Regeringen fick för något år sedan i uppdrag att se
över denna fråga och föreslå en förändring. Det
beslutet fattade vi i riksdagen i samband med att vi
skärpte reglerna för omhändertagande av djur som
inte sköts på rätt sätt. Det har också varit ett
bekymmer. Den lagändringen trädde i kraft för ett par
år sedan. Då togs också denna fråga upp. Men den var
för stor för att vi skulle kunna fatta beslut direkt.
Därför gavs regeringen i uppdrag att komma tillbaka
med ett förslag. Det kommer regeringen att göra
under våren 1995 samtidigt som 4 § ses över.
Vi får avvakta dessa förslag. Vi behöver inte
återigen påpeka dessa saker för regeringen. I dessa
stycken yrkar jag bifall till utskottets hemställan i
betänkande 1994/95:JoU1.
Jag yrkar också bifall till det förslag som
framkommer i utskottets hemställan angående
tillsynen. Ann-Kristine Johansson beskrev den frågan
bra, och frågan har utretts av riksdagens revisorer. Det
är bra och riktigt att jobba på det sätt som föreslås här.
Sedan har vi frågan om varroakvalster. Varroa är
ett kvalster som angriper bin. Bina mår dåligt och dör
så småningom. Detta är naturligtvis ett bekymmer för
biodlarna. Men det är även ett bekymmer för hela
naturen och det biologiska systemet. Biet är ett viktigt
instrument i vår biologiska mångfald, pollinering osv.
Jag tycker att man har varit litet för släpphänt i
sättet att hantera frågan. Kvalstret kom sent på 80-
talet till Sverige. Möjligheterna att få bukt med dessa
kvalster har gått ut på att vara hård och inte tveka i
bekämpningen. Det är precis som på samma sätt som
vid bekämpningen av andra djursjukdomar. Vi ställer
inte särskilt många frågor vid salmonella, tuberkulos
eller mul- och klövsjuka. Då slår vi till och sanerar
bort sjukdomarna. Så har inte skett vad gäller varroa.
Jag har tillsammans med Riksdagens revisorer
granskat hur myndigheterna har hanterat denna fråga.
Det går inte att säga att myndigheterna har gjort fel.
Binämnden lägger fast de regler som skall gälla, och
myndigheterna har i stort sett följt dessa regler. Det
går att ha synpunkter på vad de har gjort i enskilda
ärenden. Men det finns inte någon direkt större kritik
över hur de har fullföljt Binämndens intentioner.
Vi i riksdagen måste säga att det behövs en
kursändring med en hårdare linje. Det framkommer i
reservationen. Jag yrkar bifall till reservation 3, som
tar upp frågan om varroakvalster.