Fru talman! Jag får tacka statsrådet för ett i
grunden mycket positivt svar. Det är en betydande
skillnad mellan det svar jag fick i dag och det jag
fick i november då jag ställde en liknande fråga om
skogsmaskiner och grön dieselolja. Vid det tillfället
trodde inte statsrådet att det var så farligt med den
gröna oljan, trots de allvarliga varningssignaler som
framför allt kom från skogsnäringen. Strax efter
den debatten fattade regeringen snabbt ett beslut
om skattekompensationer. Detta var tanken
bakom min fråga. Man tillsatte också en utredning.
Det här har utmynnat i proposition 1993/94:119,
som kommer att behandlas i riksdagen inom kort.
I dag fattade man ånyo snabbt ett beslut. Jag måste
säga att det verkligen kom överraskande. Det är
positivt att få ett sådant gensvar, men samtidigt blir
man litet konfunderad. Det gäller nu villaägarna
och deras problem.
Den frågan berörde vi egentligen inte i november.
Efterhand har det dykt upp problem. Jag har fått
ett bra svar och en snabb reaktion på min fråga.
Fortfarande kvarstår min fundering. Varför måste
vi ha en annan märkning i Sverige än den man har i
våra grannländer? Jag vill be statsrådet att utveckla
detta litet närmare. Det är uppenbart att det är
problem med en modell med ett märkämne och ett
färgämne.
Vi har också tillverkarens ord på att man arbetar
med giftiga ämnen. Vad finns det egentligen för
orsak till att vi måste skilja oss från våra
grannländer?