Fru talman! Jag konstaterar inledningsvis att Désirée Pethrus är inne på att största delen av de pengar som går via Arbetsförmedlingen är sådant som går till a-kassa och lönestöd. Jag undrar om det är detta som ska konkurrensutsättas och på vilket sätt det ska göras. Om det inte är så, förstår jag inte riktigt vitsen med att använda den summan för att motivera att det finns pengar att tjäna.
Jag blir också som boende i Stockholmsområdet lite orolig när vården anförs som en succémodell när det gäller hur det ska gå med Arbetsförmedlingen. Om det är detta som ska vara modellen är det ytterligare ett argument för att hålla sig långt från högerpartiernas experimenterande.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknads-utredningen
Det som är intressant är att det finns en idé om att konkurrensutsättning och marknadsanpassning på något magiskt sätt skulle leda till att man sparar pengar. Désirée Pethrus lyfter fram att detta blir extra viktigt eftersom det kommer många nyanlända och många som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Men just på de områdena har man ju haft etableringslotsar och jobbcoacher tidigare. Den konkurrensutsättningen har ju redan skett. Det var ju ett av de största misslyckandena i svensk statsförvaltning de senaste tio åren. Varför skulle det ge mycket bättre resultat med konkurrensutsättning den här gången?
Sedan återkommer jag gärna till frågan om Australien. Jag konstaterar bara att det har gjorts en del forskning om detta. Man pekade bland annat på avsevärda kostnader för upphandlingsprocess och övervakning. Är detta något som Désirée Pethrus tycker är bra och vill ha mer av?