Fru talman! Självklart skulle mycket av lönestödspengarna kunna sparas in. Men det jag framför allt är ute efter är: Om en aktör får betalt först efter att en person fått ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden slipper vi ju fortsätta med lönestöd. Problemet i dag är att många får återkomma. Först blir de inte inlasade, utan de får ett nystartsjobb, och när arbetsgivaren sedan inte klarar att ha dem kvar utan lönestöd får de gå tillbaka till Arbetsförmedlingen. Detta bollande med människor hoppas jag att vi ska kunna komma ifrån, så att människor ska få hjälp in på den reguljära arbetsmarknaden och inte bara arbetsmarknadsinsatser av olika slag. Det som den nuvarande regeringen ser som lösning på allting - beredskapsjobb, nystartsjobb, extratjänster, traineetjänster och så vidare - är ju tillfälligt skapade arbeten som ofta inte är långsiktiga, tyvärr. Jag tror att lönestödsdelen om 20 miljarder skulle kunna användas mer effektivt för att få personer i arbete.
När det gäller vården som succémodell var det exempel jag tog väldigt specifikt: Belönar man långa köer, eller belönar man den prestation som görs? Jag antar att Ali Esbati också är för att Arbetsförmedlingens arbete ska visa resultat. Tittar vi på den senaste riksrevisionsrapport som vi har behandlat i utskottet måste väl ändå Ali Esbati medge att en av de frågeställningar man hade där var att man inte ser på resultaten och att man inte har kontroll över kostnader? Låt mig ändå ställa frågan tillbaka: Visst måste resultat löna sig framför att man tittar på mängden personer som står i kö?