Herr talman! Det är ganska lätt att svara på det,
Eva Zetterberg. Det är faktiskt skillnad på
demokrati i Sverige och demokrati i afrikanska
länder. Det är en himmelsvid skillnad. Eva
Zetterberg skulle kanske bli förskräckt om hon
kom ner och fick se hur demokratin tillämpas i vissa
länder utanför Europa. Att inte inse detta är
definitivt att sticka huvudet i busken.
På ett område vill jag ge Eva Zetterberg rätt. Hon
hade missuppfattat mig. Jag sade faktiskt att kriget
i Angola var hemskare än många andra krig just
därför att civilbefolkningen har utsatts för så
mycket lidande. Men å andra sidan är det till stor
del civilbefolkningen som utgör den gerillarörelse
som Jonas Savimbi leder och har lett först mot
portugiserna och sedan mot regimen i Luanda.
FN har valt att ändå försöka acceptera dessa
valresultat på samma sätt som också Savimbi och
Unita trots allt sade sig vara beredda att acceptera
dem. Men FN är ju inte ofelbart på något sätt. FN
begår stora misstag. Vi kan se vad som har hänt i
Somalia. Vi kan se på politiken i andra delar. Den
har inte varit särskilt framgångsrik i Jugoslavien
heller, och den har inte varit framgångsrik i Angola.
Det är att beklaga. Vi kan konstatera att FN är icke
någon ofelbar institution. Det avgörande ordet fälls
inte i FN, tyvärr. Vi måste även där rätta oss efter
verkligheten.
I det här fallet upprepar jag än en gång att vi får
hoppas att samtalen i Lusaka skall ge resultat. Vi
kan konstatera att Unita vid flera tillfällen har
påbjudit vapenvila och låtit vapnen tystna, men
stridigheterna har lika fullt fortsatt.
För bara några dagar sedan kom det emellertid
hoppingivande rapporter från just Lusaka där det
tycktes pågå en våldsam förbrödring mellan de
båda förhandlingsdelegationerna. Vi får hoppas att
detta blir bestående och att det också kommer att
ge resultat i förhandlingarna så småningom.