Fru talman! Att förhindra utförsäljning av hyres-
rätter är att värna mångfalden. Jag hoppas att det
framstår som ett av medlen. Jag säger inte att det är
det enda sättet, men vi har tyckt från Miljöpartiet att
allmännyttan är väl värd att värna. Hyresrätterna
behövs.
Det har bollats mycket med siffror under den här
debatten. Jag har med mig TEMO-undersökningen.
Jag ska återkomma till den senare. Det är helt uppen-
bart att den här tiden då stopplagstiftningen har fun-
nits faktiskt varit till väldigt god nytta, nämligen att
man har fått upp ögonen för bostadspolitiken. Jag är
inte så säker att alla var så förskräckligt insatta i att
det man gick till val på 1998 var att allmännyttan
skulle utförsäljas. Det är möjligt, och gjorde man det
har man tydligen helt uppenbarligen helt ändrat sig
sedan dess.
Nu verkar det som att en del politiker i alla fall
börjat lyssna på folkopinionen. Det vore väl inte så
dumt att veta att över hälften var emot borättsbild-
ningar, som vi hörde. Utav dessa var var tredje mode-
rat. Vi har pratat om vilka det var som ville sälja och
vilka som ville ha det kvar. Av dem som redan är
borättsinnehavare är en majoritet emot ombildning.
Likadant var det bland villaägarna. 57 % tyckte att
det var fel att omvandla allmännyttans hyresrätter till
bostadsrätter. Det kan bero på att det är människor
som har vuxna barn som vill göra en sådan boende-
karriär som Sten Lundström beskrev här och som väl
de flesta av oss har varit med om. Man har hyrt en
bostad under en tid. Inte hade jag någon miljon att
hosta upp när jag skulle ha min första bostad. Det är
en fullkomligt orimlig situation här i Stockholm. I
Ödeshög är det inte på det sättet. Det finns ingen som
vill köpa hyresfastigheter där, och det är ett av pro-
blemen.
En av anledningarna till att jag är engagerad i de
här frågorna är att jag är bl.a. socialarbetare. Av den
anledningen utsågs jag av mitt parti att vara med i den
boendesociala beredningen, som var en föregångare
till ALLBO-kommittén. Vi i den sociala beredningen
var ute och reste i Europa. Då var vi nog så eniga om
att social housing ville vi inte ha. Jag tycker inte att
de former av omhändertagande som man har ute i
övriga Europa är någonting att ta efter. Jag är faktiskt
väldigt stolt över den bostadssituation som vi har i det
här landet.
Vi behöver tid för eftertanke i de här frågorna. Vi
behöver ha tid att genomföra de förslag som ALLBO-
kommittén kom med. Det tar lite tid, och jag är min-
sann den som har sett till att vi har förkortat giltig-
hetstiden för stopplagarna så långt det har gått. För
den första lyckades vi förkorta den med ett halvår och
för den här stopplagstiftningen med tre månader. Det
är väl alltid något. Bl.a. hade Lagrådet synpunkter på
att en sådan här sanktionslagstiftning inte skulle vara
alltför långvarig. Det var vi tvungna att rätta oss efter.
Vi kommer helt uppenbart till väldigt olika slut-
satser. Vi är eniga om rätten till en bostad och en
lämplig bostad, adequate shelter. I år pratar vi om i
Habitatagendan som gäller över hela världen. Det är
väl så giltigt i Sverige, för här har vi hemlösa, vi har
ungdomar som får bli mambor i all evighet, kanske
tills de blir 30 år och ska bilda familj själva.
Jag är väldigt intresserad av att vi utvecklar den
här rättigheten. Tak över huvudet ska vara en mänsk-
lig rättighet. Däremot sade Handikappombudsmannen
när vi höll på med tillgänglighetslagstiftningen att
kommunalt självstyre inte är någon mänsklig rättig-
het. Han såg motsättningen när man inte kan tillgodo-
se de svagaste gruppernas behov i samhället. Han
talade om den handikappade. Och vi har våra hemlö-
sa. Där sitter en rättighetslagstiftning inte helt fel.
Då skulle jag naturligtvis vilja höra vad de bor-
gerliga partierna skulle säga om en sådan, om det
skulle vara att gå det kommunala självstyret för när.
Ni har ju väldigt mycket synpunkter på hur vi be-
handlar det kommunala självstyret, bl.a. hur vi fattar
beslut i kommunerna. En anledning till att det här
dröjer, att vi var tvungna att ta till en ytterligare för-
längning av stopplagstiftningen är att man skulle
utreda de här frågorna. Vi i Miljöpartiet är väldigt
angelägna om att besluten faktiskt fattas på kommu-
nal nivå men att man har tid till eftertanke. Det har vi
föreslagit. Vi har fått med som ett tilläggsdirektiv till
Kommundemokratikommittén att man ska kunna
fatta två beslut med mellanliggande val. Då kommer
ju frågan verkligen upp på dagordningen och blir
belyst. Alltså inget idiotstopp, men att man tänker till
lite grann.
Folkomröstning är naturligtvis också en viktig
sak. Det var någon som nämnde Heby här. Det vore
bra om vi kunde höja folkomröstningsinstitutet till
vad det verkligen skulle kunna betyda.
När det gäller sättet att fatta beslut i kommun-
fullmäktige vill jag påminna om en paragraf i kom-
munallagen som fanns i den gamla kommunallagen
och som följde med i den nya. Det är 5 kap. 43 § a.
Vid beslut enligt denna bestäms utgången antingen
genom kvalificerad majoritet bestående av två tredje-
delar eller genom enkel majoritet med två beslut med
mellanliggande val. Men som det står nu är att beslu-
ten ska fattas med enkel majoritet om inte annat är
föreskrivet. Det är precis det som vi vill pröva, att
man kan föreskriva ett annat sätt att fatta beslut, t.ex.
när det gäller så stora strukturfrågor som utförsäljning
av kommunala bostadsbolag. Och det finns andra
saker som är precis lika viktiga.
Därmed yrkar jag bifall bostadsutskottets förslag i
BoU10.