Fru talman! Att vi har en rättighetslagstiftning
som garanterar ett boende är väl att ta i. Vi har lite
problem med det. Man har möjlighet enligt social-
tjänstlagen att ansöka om bistånd till en bostad, men
den rätten borde vara något starkare.
Det finns många idéer om hur man ska tillgodose
de sociala behoven. I boendesociala beredningen
hade vi ett sammanträffande med socialchefer. I en
större kommun norröver framhöll man att man hade
bättre kontakt med de privata fastighetsägarna än med
de kommunala bostadsföretagen. Nu ser jag att Rig-
mor Stenmark reser på sig. Ja, det var mycket riktigt
Uppsala.
Efter det - det var 1999 som vi höll på med det
här - sades avtalen upp. Det är ju sådant som händer.
Avtal med privata fastighetsägare kan vara tidsbe-
stämda och de kan sägas upp om de inte var så bra för
fastighetsbolaget. Det verkar ha kommit som en över-
raskning för somliga, men det var en varningsklocka.
Jag trodde också ganska mycket på dessa avtal.
Det finns goda exempel på att det kan fungera. Men
kommunerna har ändå lite andra åligganden. Det är
också kommunerna som ska svara för tillämpningen
av socialtjänstlagen. Att ha en uppsättning av allmän-
nyttiga bostäder är inte fel för en kommun som ska ta
sitt bostadsförsörjningsansvar.