Herr talman! Jag vill yrka bifall till den gemen-
samma reservationen i betänkandet BoU10.
Att förlänga stopplagstiftningen är ingen heder-
värd uppgift. Denna lagstiftning är ett oerhört märk-
ligt fenomen. Den som inget har, alltså ingen allmän-
nytta, går fri. Den som har mycket, alltså stor andel
allmännytta, bestraffas. Ändå är denna lagstiftning
efter vad jag förstår till för att kommunerna ska till-
godose medborgarna med allmännyttiga lägenheter.
Då borde man ju i stället utgå från att se vilket basbe-
hovet är, att X andel av hyresrätterna i en kommun
ska vara allmännyttiga. Denna lagstiftning gör att för
t.ex. Nacka kommun, som saknar allmännytta, sker
över huvud taget inga sanktioner, medan det för
Kristianstads kommun, där 80 % av hyresrätterna
tillhör det kommunala bostadsbolaget, blir sanktioner
vid försäljning av lägenheter.
Ytterst, även om dispenser ges, kan det också bli
så att inte ens tomma lägenheter får säljas till någon
som skulle kunna fylla dem, utan de står outhyrda och
tickar pengar. Det brukar finnas någon form av logik
bakom en lagstiftning, men denna saknar enligt min
mening all logik. Miljöpartiet visade sig vid lagens
införande stolta över att ha förkortat stopplagstift-
ningen med ett halvår. Nu förlänger också Miljöparti-
et stopplagstiftningen. Det är ytterst ologiskt.
Herr talman! I den gemensamma reservationen
från Moderaterna, Kristdemokraterna, Centern och
Folkpartiet har vi pekat på den lokala självstyrelsen.
Den kommunala självstyrelsen är en av de två
grundläggande beståndsdelarna i den lokala demo-
kratin. Denna vill regeringen gång på gång kringskä-
ra, när det inte går som regeringen vill. Det är med-
borgarna i kommunerna som tillsätter våra kommun-
politiker. Också en kommunpolitiker är alltså förtro-
endevald, något som vi riksdagsledamöter måste
komma ihåg. I kommunen är det också lättare att
fortlöpande hålla kontakt mellan beslutsfattare och
enskilda. Jag kan inte fatta varför Socialdemokraterna
och Vänstern vill hindra sina egna kommunpolitiker
att fatta beslut. Jag kan heller inte förstå att samma
partier tror att det är fel på den lokala befolkningen
om den väljer en annan majoritet för kommunen än
den som regeringen lyckats trissa ihop.
Den lokala självstyrelsen i de skandinaviska län-
derna har en lång tradition. Här samlades man i forn-
tiden till ting för att bestämma i gemensamma ange-
lägenheter. Under medeltiden förlorade den lokala
nivån i större delen av Europa. Nu verkar det som
regeringen vill återvända till medeltiden. I Sverige
stärktes statsmakten främst under Gustav Vasas och
Gustaf II Adolfs och Axel Oxenstiernas tid. Man kan
undra om statsminister Göran Persson är på väg att
bli den moderna tidens Gustav Vasa, eller Lars-Erik
Lövdén är på väg att bli den moderna tidens Axel
Oxenstierna. Tydligen har man missat upplysningsti-
den, då kravet på lokal självstyrelse pånyttföddes med
bl.a. den engelske liberalen J. S. Mill som baserade
sina samhällsstudier på den unga amerikanska demo-
kratin. Där framkom också uppfattningen att den
lokala självstyrelsen har en fostrande och folkbildan-
de funktion. Kommunalisering visade sig också vara
en ekonomisk och effektiv lösning på samhällets
problem.
Den lokala självstyrelsen har en central ställning i
Sverige. Den fick sin moderna reglering i 1862 års
kommunalförordningar. Den har också skrivits in i
grundlagen i 1 kap. 1 § i regeringsformen, där det
heter att den svenska folkstyrelsen förverkligas ge-
nom ett representativt och parlamentariskt statsskick
och genom kommunal självstyrelse. Denna ordning
konfirmerades också vid grundlagsändringen 1974.
Sverige ratificerade 1989 den europeiska konventio-
nen om kommunalt självstyrelse.
Vid införandet av stopplagstiftningen 1999 hade
flera remissinstanser invändningar mot förslaget och
menade att förslaget skulle strida mot den kommu-
nala självstyrelsen. Regeringen gav sig inte heller tid
att invänta Lagrådets yttrande, så Bostadsutskottet
fick ingripa för att inhämta yttrandet som visade kri-
tik på flera punkter.
Herr talman! Lagen tillämpas på avyttringar och
beslut om frivillig likvidation, på utdelningar och
aktieägartillskott. Regeringen har t.o.m. fastställt den
skäliga avkastningen till 7,5 %. Hela bakgrunden till
stopplagstiftningen är en kamp hos regeringen att
bevara allmännyttan som hyresledande, detta även
om hyresrätterna skulle kunna ha lägre hyror om man
slapp den hyresledande rollen, vilket är fallet i min
hemkommun. ALLBO-kommitténs förslag i delbe-
tänkandet blev ännu mer hårresande. Här skulle man
ändra på hela kommunala beslutsordningen, så att två
tredjedelars majoritet skulle krävas för att fatta beslut
om försäljning av kommunala bostadsbolag. Som väl
är har alla remissinstanser utom möjligtvis en sagt nej
till detta förslag.
Vi kristdemokrater har givetvis en positiv syn på
allmännyttan. Den behövs och ska stimuleras, men
den ska konkurrera på lika villkor. Stockholmspro-
blematiken får inte styra hela landets bostadspolitik.
Också i Stockholm har kristdemokratiska kommun-
politiker skött sitt uppdrag på ett positivt sätt och sagt
ifrån att nu är gränsen nådd för utförsäljning av all-
männyttan, eftersom den har varit så stor. Men märk
väl att det är två tredjedelar som är privata fastighets-
ägare och som har gjort denna ombildning. Kristde-
mokraterna har nu sagt att för nya intresseanmälning-
ar, som alltså ännu inte har kommit in, vill man avslå
ombildning för att få en balans. Det är så det ska gå
till.
Vi kristdemokrater betonar att kommunerna själva
inte behöver äga och förvalta bostadsföretag för att
kunna tillgodose sociala behov, men vi anser inte
heller att en allmän utförsäljning av de kommunala
hyresfastigheterna är ett mål i sig. Vi understryker
vikten av valfrihet i boendet. Det måste finnas ett
allsidigt utbud av olika upplåtelseformer - äganderätt,
bostadsrätt, hyresrätt. En väl fungerande rörlig bo-
stadsmarknad förutsätter att det finns ett tillräckligt
inslag av hyresrätter.
Herr talman! I många kommuner är bostadsföre-
tagen kraftigt underkapitaliserade. Det blev därför
nödvändigt för staten att tillskapa såväl en
"kommunakut" som en "bostadsakut". För drygt två
år sedan beräknade fastighetsekonomer vid KTH att
200 kommuner skulle behöva tillskjuta 40 à 50 mil-
jarder kronor för att full ut rekonstruera sina bostads-
bolag. SABO offentliggjorde för en tid sedan en rap-
port där man uppskattade allmännyttans kostnader
bara för tomma lägenheter till ca 29 miljarder kronor
under perioden 2000 till 2010. För många kommuner
är det alltså en tvingande nödvändighet att minska
riskexponeringen. De kommunala skattebetalarnas
pengar behöver styras till reguljär kommunal verk-
samhet i stället för att riskeras på bostadsmarknaden.
Vad säger statsministern, eller den socialdemokratis-
ke företrädaren i den här debatten, till en kommun
som skulle klara vård, omsorg och skola bättre om
man inte hotades av sanktioner i en kreativ kommunal
verksamhet?
Det finns också tecken på att regeringen försöker
rikta aktioner mot kommuner med annan politisk
representation än den regeringen representerar. Rege-
ringen har inte ens vett att hålla hemligt att stoppla-
gen har sin grund i att vissa kommuner för en av
regeringen oönskad politik, alltså något som vi inte
ens i skolan får utföra - jag har själv varit lärare -
nämligen kollektiv bestraffning.
Slutligen, herr talman: Regeringen borde i stället
koncentrera sig på skattelättnader för nybyggnation
av hyresrätter och på skattelättnader för fastigheter,
på att öka hyregästernas möjligheter till självförvalt-
ning, på att se över allmännyttigas hyresledande roll,
på att se över hyreslagstiftningen med flexibilitet
samtidigt som besittningsskyddet bibehålls, osv. Det
behövs en lång rad åtgärder och mera av positiv bo-
stadspolitik i stället för att göra allt förbjudet så att
man behöver begära undantag för tillstånd. Det borde
vara som i andra länder, där det är tillåtet och förbud
uppstår när det ger olägenheter för medborgarna.
Regeringens klåfingrighet med stopplagstiftningen
gynnar inte ytterst den enskilde.
(forts.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 17.59 på förslag av förste
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.