Herr talman! Det helt riktigt, som det sägs här, att
det finns två perspektiv, det korta och det långa pers-
pektivet. Det som gör en frustrerad i dag när det gäller
det korta perspektivet är att situationen är så drama-
tisk. Här rör sig en miljon människor på flykt i områ-
det, och i dag vet vi inte ens var de finns någonstans.
Man har inte kunnat lokalisera dem. Flyktinglägren är
tomma. De har gett sig ut på drift.
När TV-bilderna så småningom kommer att rulla
in och vi får se katastrofbilder där liken flyter i flo-
derna kommer människorna hemma i TV-soffan
återigen att ställa sig frågan: Vad gör FN?
Även det är frustrerande. Det är en ganska låst si-
tuation. Vi vet också att det finns tidigare soldater,
mördare och krigsveteraner mitt bland de civila flyk-
tingarna. Hur skall man kunna skilja ut dem från de
andra och ge en rejäl hjälpande hand?
På lång sikt måste de inblandade länderna natur-
ligtvis ta sitt ansvar. Även om man utifrån kan komma
in och stötta och hjälpa kan lösningen aldrig komma
utifrån.
Vi kan hjälpa till på olika sätt, arrangera mötes-
platser och sitta ned och diskutera. Men lösningen
som sådan måste komma inifrån.
Vi talar om bördiga, vackra och frodiga områden,
som lätt skulle kunna föda befolkningen i fredstid och
med en demokratisk utveckling. När man tänker på
detta blir det hela än dystrare när vi ser TV-bilderna
rulla in.