Herr talman! Vi från Miljöpartiet har reserverat
oss på tre punkter i betänkandet. Jag skall något
kommentera dem.
Den första punkten gäller konkurrensen inom
banksektorn. Vi har delvis fått gehör för våra tidigare
synpunkter, nämligen att följa upp hur det går när fler
och fler får oktroj och kan bilda banker.
Men detta räcker inte. Bankkrisen innebar att de
mindre företagen senare fick svårt att få normala
krediter. Det har slagit hårt mot småföretagsamheten i
vårt land. Vi tycker inte att tillräckliga åtgärder har
vidtagits för att se till att de små företagen kan få
bättre möjligheter att bygga upp ett tillräckligt eget
kapital och få bättre tillgång till riskkapital. Några
små steg har tagits i denna riktning. Men vi menar att
här finns det skäl för riksdagen att trycka på och flytta
fram positionerna ytterligare.
Vi är från Miljöpartiets sida mycket positivt in-
ställda till att det har blivit ökad konkurrens på bank-
sektorn, dvs. att fler har fått bankoktroj. Men det finns
också skäl att oroa sig för den våg av sammanslag-
ningar av storbanker vi har i dag. Det kan ju riskera
att leda till minskad konkurrens. Vi menar att det
finns skäl för Finansinspektionen att följa upp denna
fråga. Tiderna har förändrats. Det beslut riksdagen
fattade förra året att följa upp att fler aktörer har
kommit in i banksektorn är bra. Men nu måste man
också titta på vad som händer i dag.
Jag har noterat att man från moderat och folkpar-
tistiskt håll har lagt in en reservation på motiveringen
i fråga om konkurrensen inom banksektorn. Ut-
skottsmajoriteten, inklusive Moderaterna och Folk-
partiet, avstyrker vår motion och ställer inte upp på
min nyss redogjorda reservation. I motiveringsreser-
vationen står en del saker som inte står i utskottsma-
joritetens text. Egentligen är de ganska bra, och jag
tror inte att det egentligen finns så stor åsiktsskillnad
gentemot Miljöpartiet. Där står att man skall försöka
undvika de dubbla rollerna som lagstiftare och ägare.
Om staten reglerar ett område hårt, behöver man inte
vara en stor ägare på samma område. Det står också
att ett högt hushållssparande befrämjas. Det tycker vi
från Miljöpartiets sida också. Det är viktigt att det
enskilda ägandet på olika sätt stärks och att hushållen
har goda möjligheter att klara kriser som självklart
kan uppkomma. Beroendet av bidragssystem bör
minskas inte genom att bidrag tas bort så att folk
tvingas ut i nöd, utan genom att se till att det finns
bättre tillgångar i hushållen.
Den andra punkten jag vill kommentera tog även
Lars Bäckström från Vänsterpartiet upp. Vi anser att
de valutaspekulationer som förekommer internatio-
nellt har skadat svensk ekonomi. De har drivit upp
räntorna. Just nu finns en orosvåg på internationella
valutamarknaden. Den svenska kronan faller, och
räntorna går upp. Det blir dyrare att bo i Sverige på
grund av spekulanterna. Detta kostar oss - men det
gäller inte bara Sverige. Det gäller i praktiskt taget
alla länder.
Dessa spekulationer är internationellt ett stort de-
battämne. Under lång tidhar man diskuterat i EU, FN
och i alla möjliga internationella sammanhang hur
man skall komma åt problemen. De har blivit värre
och värre för varje år. Den internationella valuta-
marknaden har vuxit i takt med att statsskulderna har
vuxit, i takt med att den internationella handeln har
vuxit, i takt med att gränserna har öppnats på olika
sätt.
Att då vifta bort problemen och säga att de är svå-
ra är inte en bra sätt att föra politik. Ett minimum
måste väl ändå vara att systematiskt analysera dessa
problem i en parlamentarisk kommitté och på det
sättet se vilka möjligheter det finns att öka insynen i
vad som händer och, som Lars Bäckström var inne på,
se vilka som egentligen gör vad.
Det finns en hel del mytbildning i dag som säkert
skulle må bra av att genomlysas för att se vad det hela
egentligen handlar om. Det finns också skäl att titta på
de möjligheter som finns till reglering. Den idé som
har diskuterats mest gäller en valutaavgift. Det var
den idé som Ingvar Carlsson, förre statsministern,
förde fram i FN-sammanhang som ett sätt att finansie-
ra FN:s verksamheter. En liten avgift skulle tas ut på
alla större valutatransaktioner. På det sättet skapas
också en viss tröghet i systemet med valutatransaktio-
ner, dvs. köpa kronor eller dollar och säljer pund osv.
Trögheten skulle innebära att spekulationerna blir
mindre lönsamma. De som spekulerar mycket och gör
många stora transaktioner får betala relativt mycket.
Medan de ansvarsfulla pensionsstiftelserna, som na-
turligtvis skall placera pengar på ett bra sätt på den
internationella penning- och valutamarknaden, ägnar
sig normalt inte åt den typen av spekulationer. De
drabbas inte av en sådan avgift.
Detta är en intressant idé som bl.a. har förts fram
av en Nobelpristagare, men också har diskuterats
inom EU, Clinton har fört fram sådana idéer i USA
och i andra sammanhang. Denna idé borde man kunna
titta litet närmare på. Det finns andra varianter med
t.ex. depositioner, utvecklade regelsystem som hand-
lar om information. Varför inte utreda denna idé?
Den tredje fråga jag vill ta upp gäller kollektiva
sakförsäkringar. Vi från Miljöpartiet har tillsammans
med Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet
reserverat oss på den punkten. Vi anser från Miljö-
partiets sida att normen skall vara att om man skall ha
en hemförsäkring, skall man själv ansluta sig till den.
Man skall inte bli ansluten av någon annan. Vi accep-
terar alltså inte de system som har byggts upp inom
framför allt vissa fackförbund, där man måste säga till
om man inte vill ha en hemförsäkring. Detta måste
man göra bara för att man råkar vara med i ett visst
fackförbund, ett fackförbund som har helt andra syf-
ten än att hålla på med hemförsäkringar.
Om man tackar nej till den här hemförsäkringen,
anser vi inte att man skall man bli tvungen att betala
för den heller. Det kan man faktiskt drabbas av som
det fungerar i dag. Det är helt oacceptabelt. Individen
skall ha rätt att själv avgöra vilka försäkringar han
skall ha, och han skall naturligtvis inte tvingas betala
en försäkring som han har tackat nej till.
Sedan finns det en del andra frågor som andra har
tagit upp. Sonja Rembo har varit rätt utförlig i sin
kritik av den situation vi har i dag. Hon har också
tagit upp motiven till att man måste ha en vettig reg-
lering kring det här. Det är inte fråga om att vara
kritisk mot just fackföreningar. Det handlar om att slå
vakt om den enskildes rättigheter på ett rimligt sätt.
Det är naturligtvis något som skall gälla i alla sam-
manhang.
Jag vill också peka på att konsumentskyddet är
viktigt. Från Miljöpartiets sida tycker vi nog att det är
litet si och så med det numera. Den debatt som före-
gick den här handlade just om konsumentpolitiken. Vi
menar att konsumentpolitiken har kommit på undan-
tag. Det här är ytterligare ett uttryck för det. För tids
vinnande yrkar jag dock bara bifall till reservation 6.