Herr talman! När jag talade om regeringens even-
tuella ansvar, var det inte att regeringen sade att man
skall föra en traditionell fördelningspolitik och värna
de svaga som var orsaken. Men det behövs kanske
andra åtgärder som regeringen inte har vidtagit. Man
har t.ex. inte tagit upp den här diskussionen med des-
sa leende 41-åringar. Det bör vi nog sätta i gång med
nu.
Låt mig också kommentera några andra saker. Ar-
ne Kjörnsberg säger att jag behöver vitboken. Om jag
skall vara ärlig är det nog inte för min skull. Det var
ju Bengt Silfverstrand som motionerade, och det var
kanske inte heller i egen sak som han motionerade.
Det var väl för medborgarnas sak som han gjorde det.
Vi kan nog få material. Avslå i dag, men verkställ i
handling! Det kvittot har vi skyldighet att ge på alla
de pengar vi använde för att rädda de leende 41-
åringarna.
En annan sak är att konkurrensen inom banksek-
torn är viktig att utöka, för småföretagens skull. Och
slår man samman två saker betyder det vanligtvis att
konkurrensen inte ökar, Arne Kjörnsberg. Nog kan
väl Arne Kjörnsberg hålla med mig om att det van-
ligtvis är så. Skulle man slå samman Nordbanken med
en annan bank skulle det vanligtvis inte leda till ökad
konkurrens. Med litet grand av sunt bondförnuft kan
väl Arne Kjörnsberg hålla med om det. Och det är
viktigt, tror jag, att behålla det här i statlig ägo för att
vi skall kunna återvinna en del av det vi satsade. Är
det i varje fall inte en möjlighet - en option, som man
säger i den världen - att återvinna medel genom att
behålla ägarskapet? Vanligtvis äger man väl för att få
avkastning på satsade medel. Är det inte vanligtvis så
i en marknadsekonomi, Arne Kjörnsberg? Det tror vi
väl båda två.
Och, Arne Kjörnsberg, ta steget och sätt i gång
den här kommissionen och studera finansmarknaden
utifrån den gamla devisen: Folkets väl går före storfi-
nansens!