Herr talman! Jag kanske ändå skulle vilja säga att
vi nu på något sätt för två debatter. För det första för
vi här i kammaren just nu, eller är på väg att börja
föra, en debatt som kanske lämpar sig bättre för en
socialdemokratisk partikongress. Frågan huruvida ett
socialdemokratiskt statsråd följer ett antal partikon-
gressbeslut kanske vi inte skall trötta kammaren med,
utan statsrådet får väl snarare ställas till svars vid en
partikongress eller i något annat sammanhang där
detta är möjligt att ta upp.
För det andra har jag till uppgift att i mitt dagliga
värv försöka uttolka eller följa de riktlinjer som riks-
dagen har fattat beslut om. Det betyder att de svar
som jag har lämnat naturligtvis bygger på det regel-
verk som nu finns och de riktlinjer som riksdagen en
gång har fattat beslut om. Det betyder då att jag i
nuläget bara kan hänvisa till det regelverk som finns.
När det gäller övrig krigsmateriel står det att till-
stånd bör ges till utförsel av materiel som klassificeras
som övrig krigsmateriel, förutsatt att mottagarlandet
inte befinner sig i väpnad konflikt med annan stat
eller har inre väpnade oroligheter eller det i landet
förekommer omfattande och grova kränkningar av
mänskliga rättigheter och inte om ovillkorligt hinder
möter. Det finns ett ovillkorligt hinder, som beskrivs
litet längre upp på den sida där riktlinjerna för krigs-
materielexporten anges.
Det är självklart så att detta är en avvägningsfråga
i varje enskilt fall. Jag vill understryka det. Om det är
omfattande och grova kränkningar av mänskliga rät-
tigheter blir frågan naturligtvis vid varje enskilt tillfäl-
le föremål för diskussion och överväganden, tidigare i
den rådgivande nämnden och nu i det nya vapenex-
portrådet och naturligtvis också i regeringen.
När det gäller frågan om en utredning kan jag bara
svara att någon sådan inte är aktuell. Jag har inte
någon möjlighet att överblicka mer än något år, kan-
ske två, och det betyder att jag inte har någon lust att
för all tid och evighet avfärda önskemålet om even-
tuellt utredande av vapenexporten. Men för närvaran-
de ser jag inte något sådant behov.
Jag tror att det är viktigt att den nya myndigheten
kan hitta sin form och att man med utgångspunkt i
detta så småningom kan få en diskussion eftersom vi
nu har en del partier som inte funnits tidigare. Där
finns t.ex. Eva Zetterberg med. Vi kan ge nya infalls-
vinklar som möjligen kan leda till en diskussion om
vapenexportfrågorna. Världen förändras förvisso, så
jag utesluter inte alls den möjligheten. Men för närva-
rande finns det inte något sådant önskemål.
Jag har då svarat på en av frågorna från Eva Zet-
terberg.
Uppdelningen av övrigt krigsmaterial är ett resul-
tat av regeländringen. Det har jag försökt beskriva i
interpellationssvaret. Detta kan man ha synpunkter på,
men så ser det ut i dag.
Jag har inte för avsikt att nu förändra det, utan vill
hellre att debatten fortsätter.
Till Lena Klevenås vill jag säga att det i riktlinjer-
na står att tillstånd beviljas till utförsel av reservdelar
till tidigare med vederbörligt tillstånd exporterat
krigsmateriel om inte ovillkorligt hinder möter.
Detsamma gäller andra leveranser, t.ex. ammuni-
tion som har samband med tidigare utförsel, eller där
det annars vore oskäligt att inte ge tillstånd. Det är
grundprincipen.
Jag delar naturligtvis uppfattningen att det skall
mycket till innan man vänder på foten. Men det är
inte så att det inte skulle vara möjligt att avstå från att
leverera om uppgifter om nationen är av den arten att
regeringen eller andra inblandade gör den bedöm-
ningen. Grundprincipen är dock att det skall mycket
till innan man skall avstå.