Herr talman! Bengt Hurtig läser ur en
tidningsartikel och säger att jag tidigare har sagt att
EES-avtalet kan stå på egna ben och att jag nu
säger en annan sak.
Har jag så svårt att uttrycka mig, eller har Bengt
Hurtig så svårt att förstå vad jag säger? Det står ju i
det interpellationssvar som jag har lämnat att EES-
avtalet kan vara ett alternativ. Betyder inte det,
Bengt Hurtig, att avtalet kan stå på egna ben? Det
är en annan sak att jag säger att det är ett betydligt
sämre alternativ.
Jag säger att avtalet kan bestå. Betyder inte det att
avtalet kan stå på egna ben, Bengt Hurtig? Är det
så svårt att förstå? Försök inte att säga att jag
kommer med olika uppgifter vid olika tidpunkter.
Jag håller en konsekvent linje, och jag har också en
konsekvent syn på EES-avtalet och medlemskap.
EES-avtalet är ett sämre alternativ än
medlemskap. Att säga det är en helt annan sak än
att säga att EES-avtalet inte skulle kunna stå på
egna ben.
Både Hans Göran Franck och Bengt Hurtig talar
om det försvarspolitiska och det utrikes- och
säkerhetspolitiska samarbetet i EG. Ni citerar
alldeles rätt när ni säger att det finns ett utrikes- och
säkerhetspolitiskt samarbete och att det, som Hans
Göran Franck sade, kan komma att utvecklas ett
försvarspolitiskt samarbete. Det finns inskrivet i
Maastrichtfördraget. Det är ju inte konstigt.
Vi har från svensk sida inte bara sagt att vi noterar
detta, utan också att det finns ett svenskt intresse
för att medverka i det utrikes- och
säkerhetspolitiska samarbetet i det nya Europa som
avtecknar sig.
Däremot konstaterar vi när det gäller det
försvarspolitiska samarbetet att ett antal länder --
nio eller om det är tio av EG:s tolv medlemmar --
sedan 50 år tillbaka medverkar i ett långtgående
försvarspolitiskt samarbete, ja faktiskt ett
försvarssamarbete. Men det föregriper på inget sätt
frågan om var Sverige skall ställa sig i detta
avseende, tvärtom. I det anförande som jag läste
upp den 1 februari och som är kristallklart på denna
punkt står det: Den svenska militära alliansfriheten
består alltjämt. Det finns ingen -- jag upprepar,
ingen -- som kan frånta svensk regering och svensk
riksdag rätten att självständigt och utan varje
påverkan från annat håll besluta i denna fråga. I
alla dessa frågor fattas beslut med enhällighet.
Sverige kan i varje givet läge självständigt besluta
vad som ligger i vårt lands intresse och vad som bäst
främjar säkerheten i vår del av Europa.
Hans Göran Franck talar om vikten av ett
alleuropeiskt samarbete. På den punkten är vi helt
eniga. För mig är detta Europavisionen, ett
förverkligande av Europafädernas tankar, att skapa
ett brett alleuropeiskt samarbete för att främja fred
och frihet i hela vår del av världen. Det är därför
jag med mycket stor tillfredsställelse konstaterar
att det efter blockuppdelningen av Europa och
efter det att Bengt Hurtigs vänner har valt en annan
inriktning av sin politik, finns en strävan från
många central- och östeuropeiska länder att knyta
ett närmare samarbete med EG. Det är faktiskt så
att ett antal länder har sagt att de siktar på
medlemskap. På så sätt kan vi förverkliga ett
mycket långtgående europeiskt samarbete. Det är
min vision. Hans Göran Franck vill stanna långt
tidigare.
Hans Göran Franck säger att Maastrichtavtalet kan
komma att omprövas. Det är klart att ingenting är
gjutet i sten. Men låt mig säga också detta: Vi vet
inte exakt hur samarbetet kommer att utvecklas
inom Maastrichtavtalets ram. Det finns ett väldigt
stort handlingsutrymme inom den ramen. Det
kommer i allt väsentligt att bero på
medlemsländernas inställning i denna fråga. Det är
en process, en gradvis utveckling av samarbetet, en
utveckling som vi såsom medlemmar i EU också
kan påverka. Det är ett skäl till att vi bör vara med
och påverka och forma den omgivning som vi själva
är så beroende av.
Jag menar att det är ett svenskt intresse att
medverka i det ekonomiska och monetära
samarbetet, med sikte på att skapa en ekonomisk
monetär union i Europa. Men i slutändan, i
övergången till det tredje stadiet, när det nu kan bli
aktuellt, skall regering och riksdag ta slutlig
ställning i frågan.