Herr talman! Jag tackar för svaret. Det är
emellertid av den karaktären att det inte är svårt att
förstå att motståndet mot EU växer i vårt land. Det
sätt på vilket regeringen i detta och andra
sammanhang besvarar kritik och välgrundade
invändningar ökar misstron mot Europaunionen i
allmänhet och mot regeringen i synnerhet.
Regeringen och statsrådet Dinkelspiel har nu
svårigheter att sköta denna fråga. Det är därför inte
heller förvånande att motståndet i allmänhet,
särskilt inom Socialdemokraterna, växer. Inom
Socialdemokraterna utgör ja-sidan en liten
minoritet. Man blir alltmer kritisk mot regeringen i
den här frågan.
Regeringens agerande verkar splittrande på ja-
opinionen. Utsikterna för regeringen att övertyga
svenska folket blir därför allt mindre. Slaget är
sannolikt redan förlorat för ja-sidan. Jag har i min
interpellation framfört en rad viktiga skäl för att det
av allt att döma blir ett nej till EG-medlemskap i
folkomröstningen. Ulf Dinkelspiel avstår från att
bemöta invändningarna utom på två punkter.
Den ena rör frågan om demokratin. Han talar där
om det demokratiska underskottet, men även om
att man genom medlemskap kan få stort inflytande.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att EG-
parlamentet praktiskt taget inte har något
inflytande alls trots att det är folkvalt. I exempelvis
flyktingfrågan har EG-parlamentet sedan lång tid
kommit med mycket vägande invändningar som
Ministerrådet helt negligerar.
Som skäl till att Ulf Dinkelspiel inte vill gå in på de
preciserade invändningar jag gör anger han att han
inte vill ge ett svar lösryckt från sitt sammanhang.
Det är enligt min mening ett märkligt sätt att
argumentera. Hur skall man kunna föra ja-sidans
talan om man inte kan gå i svaromål på enskilda
punkter? Det hindrar honom inte att tala om hela
sammanhanget. Det verkliga skälet synes vara att
statsrådet avstår från att kommentera
enskildheterna därför att kritiken är tungt vägande.
Så till den andra punkten där han gör ett
bemötande. Ulf Dinkelspiel bestrider inte att
medlemsavgiften per år blir ca 22 miljarder kronor
brutto. Han förnekar inte heller att svenska statens
inkomster från tobak, alkohol och mervärdesskatt
kan minska med 30--40 miljarder kronor. Ulf
Dinkelspiel undviker att tala om hur dessa
merutgifter skall finansieras, utan han talar om
dynamiska effekter och betydande återflöden.
De preliminära beräkningar som har gjorts inom
Finansdepartementet talar om att Sverige skulle
kunna få tillbaka 7--9 miljarder kronor till
statskassan. De dynamiska effekterna som man
från moderat håll ofta talar om i olika sammanhang
är ovissa, i varje fall på kort sikt, och sannolikt även
på längre sikt.
Min fråga är sålunda inte besvarad. Jag misstänker
att det rör sig om ytterligare social nedrustning,
minskning av u-hjälpen och reducering av
utbildningsoch kulturanslag om regeringen får råda
i händelse av ett medlemskap.
Det är under alla förhållanden klart att Sverige
kommer att drabbas av en ny budgetchock. Det
redan rekordhöga budgetunderskottet på ca 200
miljarder skulle i ett slag kunna växa med över
10 %. Regeringen försöker såvitt känt att utan
framgång diskutera dels en justering av det BNI-
baserade bidraget, dels en infasning av
betalningarna. Har Sverige numera någon öppen
förhandlingsposition eller har man avstått därifrån?