Fru talman! Den sista frågan är ganska lätt att
svara på när den ställs på det viset - allmänt. Det är
fattigdomsfrågorna, miljöfrågorna och ekonomiska
reformer. Det borde Kristina Svensson rimligen
känna till. Skall vi diskutera från den typen av all-
männa utgångspunkter blir det nästintill menings-
löst. Där står vi. Frågan var konkret ställd och gäll-
de instruktionen, och den var jag inte förberedd för
att svara på. Det talade jag också tydligt om.
Eva Zetterberg tar upp frågan om Kenneth Clarkes
initiativ. Det är riktigt att ett initiativ har presente-
rats. Vi står litet frågande inför det. Vi är inte säkra
på det är alldeles rätt tänkt. Det har gjorts en gång
förut i historien. Man har sålt ut tillgångar och inrät-
tat s.k. trust funds. De har fungerat, tror vi. Men
innan vi är tvärsäkra på att det har gett bra resultat
skall vi inte växla in guldreserven. Det är inte något
annat än att byta en reserv, en fast tillgång, mot
rörliga tillgångar. Man blir då helt enkelt mer sår-
bar.
Det är alldeles riktigt, som Eva Zetterberg säger,
att förslagsställaren inte är känd för att vara den
mest vänsterinriktade ekonomen i Europa, försiktigt
uttryckt, utan att det är en person ute på den andra
kanten. Också det gör att man tänker sig för en gång
till innan man köper hans förslag. Men jag avvisar
det inte, och vi bereder det konstruktivt. Det kan
vara ett sätt att komma framåt. Det är möjligt att
dessa institutioner har för stora reserver, som kunde
användas mera offensivt, och då skall vi ha en
praktisk attityd, oavsett om förslagsställaren råkar
vara en person mot vars ståndpunkter vi i andra
sammanhang intar en motsatt attityd. Den bered-
ningen pågår alltså.
Så åter till bakgrundsdiskussionen i IMF och
anledningen till att vi inte vill ha offentlighet åt
IMF-rapporterna i Sverige. Det är inte så att vi inte
vill ha rapporterna offentliga i sig, utan vi vill vara
lojala medlemmar i en internationell organisation.
Vi vill inom IMF verka för öppenhet och dialog och
vill att dess rapporter skall vara offentliga. Men
offentliggörandet skall inte ske som ett uttryck för
att ett land av många bryter sig ut ur en internatio-
nell gemenskap och självt etablerar rutiner, utan vi
driver frågan inom IMF, och det går där successivt
mot rätt håll, mot en öppenhet.
Jag tror att detta är det enda möjliga sättet att ar-
beta i en internationell organisation. Skulle vi göra
något annat, tror jag att Sverige snart skulle bli sett
som ett land som inte är lojalt mot gemensamma
beslut och som väljer att gå utomparlamentariskt till
väga. Då skulle vi omedelbart förlora inflytande och
tyngd i sådana organisationer. Den linje som vi har
drivit i IMF är ingen hemlighet.
Det bakgrundspapper som nu diskuteras i svens-
ka medier och som har läckt ut - och man behöver
inte vara särskilt insatt i hur förvaltningen fungerar
för att förstå att sådana läckor förekommer - kom-
mer att publiceras här av IMF inom ett halvår, och
det sker efter bl.a. våra initiativ i organisationen.
Jag kan tänka mig att fortsätta i den riktningen,
eftersom jag tror att det vore bra, men Sverige skall
inte isolera sig genom att bryta mot internationella
organisationers regelverk. Det vore olyckligt. Det är
bakgrunden till denna diskussion.
Jag har ingenting emot att riksdagen diskuterar
de frågor som Eva Zetterberg tar upp. Det finns
möjlighet att göra det på det här viset. Det behöver
inte nödvändigtvis ske på grundval av en skrivelse
som man kan motionera på. Också budgetproposi-
tionen ger motionstillfällen. Det fattas alltså inte
möjligheter.
Om riksdagen inte tycker att dessa möjligheter
är tillräckligt utvecklade, får det väl bli en dialog
mellan riksdagen och regeringen om hur de kan
förbättras. Jag har ingenting emot det, men jag ser
inte i dag att det skulle saknas möjligheter. Kanske
kan de möjligheter som vi i dag har utnyttjas bättre
innan vi behöver införa nya.
Med den folkrörelsebakgrund som jag har tycker
jag inte heller att det är särskilt svårt att vara sym-
patiskt inställd till möjligheterna att engagera
svenska folkrörelser och organisationer i den här
dialogen. Jag är öppen för förslag och synpunkter.
Detta är för mig inte något vare sig hindrande eller
skrämmande, tvärtom. När folkliga intressen har
dragits in i denna typ av arbete har man i regel nått
mycket bättre resultat.
Låt mig sluta med att säga att jag tycker att Eva
Zetterberg själv sätter fingret på en mycket viktig
punkt när hon säger att finansministern kanske trots
allt är den som är bäst på att spara. Det är nog så.
Jag tror att det är bättre att finansministern bearbe-
tar Världsbanken, IMF och deras överbyggnader än
att UD gör det. Jag skulle tro - för att uttrycka mig
litet inlindat - att den bästa kulturen i det avseendet
finns inom Finansdepartementet.
Fru Hambraeus fråga om en ny internationell
världsordning är gigantisk till sin natur. Jag skulle
vilja ha en interpellation om den för att kunna disku-
tera den ordentligt, inte i snuttar på 15-20 sekunder
när tiden är slut.
Vi har dock alldeles nyligen diskuterat gemen-
samma valutor och en gemensam ekonomisk ord-
ning i Europa. Därvidlag har Birgitta Hambraeus
och jag inte haft direkt samma uppfattning. Det är
möjligt att vi kan svinga oss upp till en ännu högre
nivå för att diskutera frågorna, men låt oss i så fall
ta upp dem i en särskild interpellationsdebatt, inte i
detta sammanhang.