Fru talman! Det är mycket glädjande att Världs-
banken i fjol inrättade en oberoende granskningspa-
nel! Det har länge varit ett önskemål. Tyvärr har
Världsbanken finansierat mycket olyckliga projekt,
vilket Eva Zetterberg har varit inne på. De har för-
stört miljön och gjort människor hemlösa. De har
inte gynnat u-länderna utan snarare i-ländernas
företag.
Världsbanken har mycket stora resurser, som i-
länderna gärna ställer upp med. Världsbanken går
med vinst, och de fattiga betalar. Genom flotta
publikationer vinner man tilltro. Man excellerar i
självkritik. Det är inget nytt att man är oerhört
självkritiskt i rapporterna. I praktiken har det visat
sig att man fortsätter i de gamla destruktiva mönst-
ren. Det är faktiskt en bank, och man har mycket
svårt att ta sociala och ekologiska hänsyn.
De s.k. strukturanpassningsprogrammen har in-
neburit en minskad offentlig sektor och därmed
mindre resurser till exempelvis sjukvård och ut-
bildning, vilket är det allra viktigaste för de fattiga.
Progressiva krafter i u-länderna är ytterst skeptiska
till Världsbankens projekt, men det är inte säkert att
deras länders representanter i bankstyrelsen anmäler
sådana projekt till granskning. Får jag fråga fi-
nansministern om Sverige verkar aktivt för att sam-
arbeta med NGO:s, de frivilliga organisationerna,
och föra deras talan vidare i Världsbankens gransk-
ningspanel?
Finansministern säger: "i ett stort antal u-länder
har en hållbar ekonomisk utveckling alltjämt inte
fått fotfäste". Det är viktigt att analysera varför
dessa länder har så stora ekonomiska problem.
U-länderna hamnade i skuldfällan under 70- och
80-talen då det internationella kapitalet hade svårt
att placera överskottet på petrodollars, som uppstod
till följd av de kraftiga oljeprisökningarna. U-
ländernas ministrar närmast tubbades att skuldsätta
sina länder, samtidigt som de faktiskt i många fall
själva erbjöds pengar och bankkonton utomlands.
Villkoren för lånen var mycket fördelaktiga när de
upptogs.
Skuldfällan slog igen när västvärlden sanerade
sin ekonomi och höjde räntan. Därmed blev det
omöjligt för u-länderna att klara av räntebetalning-
arna. Även lån till projekt som aldrig kunde för-
verkligas måste betalas tillbaka av u-länderna. Des-
sa startades ofta inte därför att länderna prioriterade
dem, utan därför att i-ländernas företag behövde
något att göra. På det sättet gick pengarna tillbaka
till västvärlden igen, och de fattiga betalar. Det är
faktiskt skandal!
Världsbanken lånar ut mer pengar för att u-
länderna skall kunna sköta kapitaltjänsten på en
ökande skuldbörda. Hela systemet är djupt orättfär-
digt. Jag skulle önska att finansministern sade något
om Sveriges ansträngningar för en ny ekonomisk
världsordning.
Det saknas inte angelägna uppgifter för ett för-
nyat Bretton Woods-system. Bretton Woods tillkom
för 50 år sedan för att inte första världskrigets fi-
nansiella kaos skulle upprepas. Det lyckades ända
fram till 70-talet. I vår tid finns verkligen stora
uppgifter när det gäller att se till att det skapas ett
hållbart internationellt valutasystem. Här är det
verkligen Finansdepartementets uppgift i Sverige att
arbeta för en förnyelse av Internationella valutafon-
den.
Valutatransaktionerna löper amok nu. Det be-
hövs ett globalt system för att kanalisera kapitalet in
i konstruktiva investeringar i stället för att det hu-
vudsakligen förmerar sig självt genom valutatrans-
aktioner och olika finansinstrument som mera hör
hemma på ett kasino än i nyttig verksamhet.
Jag har en fråga till finansministern: Ämnar
Sverige ta några initiativ för att vi skall få ett för vår
tid globalt hållbart valutasystem?