Fru talman! Gudrun Schyman efterlyser initiativ. Jag har gett förslag till några. Uppenbarligen instämmer Gudrun Schyman i de förslagen. Sedan får vi se vad Hans Karlssons svar är. Det är angeläget att vi blir många som driver på i de här frågorna - utan partipolitiska spärrar. I stället gäller det att se vad som är viktigast att göra.
Låt mig upprepa vad det handlar om: ett rymligt arbetsliv där alla får plats, en anpassning av rehabiliteringen också till de behov som kvinnor faktiskt har av rehabilitering, möjlighet att låta den offentliga sektorn växa i stället för att ständigt minska som andel av BNP och ett försvar av de generella välfärdssystemen - något som nu är extra aktuellt eftersom nämnda Anna Hedborg ska se över socialförsäkringssystemet, efter pensionssystemets modell.
Det är betecknande att samma sak händer nu när kvinnor börjar behöva socialförsäkringarna som det som hände när kvinnor kom in på arbetsmarknaden och började behöva pensionssystemet. Då är det dags att ändra därför att risken är för stor att det annars sker ett alltför stort uttag ur systemen. Vi delar inte den uppfattningen, liksom vi inte instämde i den kritik som fanns mot det tidigare pensionssystemet, ATP-systemet. Tvärtom ser vi det så att försäkringssystem och pensionssystem finns där därför att människor i en del skeden av livet kommer att behöva använda sig av de skattepengar man själv tidigare arbetat ihop för att få en jämn inkomstfördelning men också för att utjämna skillnader som finns mellan olika grupper i samhället - mellan rika och fattiga och mellan män och kvinnor. Båda dessa utjämningar är lika angelägna för oss.
Allra sist: En sak som vi ganska hastigt skulle kunna göra någonting åt är bedömningen av kvinnors arbetsskador. Vi vet att kvinnor med en del symtom inte får sina sjukdomar godkända som arbetsskador. Där kan vi konkret komma framåt, och ganska fort. Vad vill vi göra där, Hans Karlsson? Vad har du för förslag för att det ska bli en ändring på den punkten?