Fru talman! Jag ska börja med att vara artig och tacka för svaret, men sedan går jag genast över till att klaga på att jag inte har fått några svar på mina frågor. Jag har inte fått några svar över huvud taget, tycker jag.
Jag har inte tagit upp sjukskrivningsproblematiken i allmänhet, utan jag har tagit upp situationen för kvinnor i synnerhet. Det har jag gjort utifrån att vi numera har rätt mycket kunskap om hur det ser ut. Och det jag får till svar är ytterligare utredningar för att komma fram till ytterligare kunskap. Någon gång måste ju situationen vara den att regeringen också vågar ta konsekvenserna av den kunskap som finns. Jag kan inte se att det är kunskapsbrist som är det stora problemet i dag. Vi har väl dokumenterat på många olika sätt hur det ser ut.
En av anledningarna till att jag har tagit upp frågan är Riksförsäkringsverkets årsbok 2004 som tar sikte på just kvinnor, män och sjukfrånvaron. Jag antar att statsrådet har läst den. Och jag antar att statsrådet har läst vad som står i inledningen som generaldirektören Anna Hedborg har skrivit: Skillnaderna i kvinnors och mäns sjukskrivningsmönster kan förstås utifrån den rådande könsordningen. Kvinnor får betala ett högt pris för den bristande jämställdheten i familjen och i arbetslivet genom nedsatt hälsa, sjukskrivningar, förtidspensioneringar och så vidare. Det visar sig också att de aktörer i samhället som skulle hjälpa till i själva verket inte gör det utan snarare förstärker normen om kvinnors underordning.
Detta är ju en kunskap som finns, och utifrån den kunskapen har jag ställt frågor.
Den första frågan är om statsrådet delar analysen att den patriarkala maktordningen är en viktig grund i kvinnors sjukskrivning och kvinnors högre ohälsotal. Den har jag inte fått svar på.
Den andra frågan är vilka förändringar inom arbetsmarknadsområdet statsrådet vill genomföra, förändringar som alltså tar sikte på att försvaga, lösa upp och till och med se till att den här maktordningen försvinner?
Vilka specifika åtgärder kan man vidta inom arbetsmarknaden?
Och den tredje frågan är: Vilken skulle vara den enskilt viktigaste frågan? De tre frågorna har jag ställt utifrån en rätt så gedigen kunskap.
I går kväll hade jag anledning att diskutera med, och också lyssna på, Folkhälsoinstitutet. Det var en redogörelse om folkhälsan där man lyfte fram att den absolut enskilt viktigaste frågan för folkhälsan är makt och inflytande. Det går igenom i alla undersökningar som de har gjort. När vi då kan konstatera att vi har en ordning i vårt samhälle - överallt i samhället och inte minst på arbetsmarknaden - där kvinnor systematiskt är diskriminerade och underordnade och förvägrade samma makt och inflytande som män har, är det ytterligare en kunskap som visar hur destruktiv den här maktordningen är och hur den också resulterar i sjukskrivningar.
Det är just det som jag har ställt frågor omkring. Statsrådet lyckas ge ett svar som faktiskt inte tar upp de här frågorna. Jag vill ha svar på mina tre frågor.