Fru talman! Det finns vissa ord som man inte bör
använda, det har vi lärt oss. Dynamiska effekter är
ett sådant uttryck som inte har en så bra klang efter
det som hände med skattereformen. Men vad är då
dynamiska effekter egentligen? Jag skulle vilja
uttrycka det så här, och jag undrar om statsrådet
ställer upp på den förklaringen: Vi bör fråga oss hur
vi bäst bekämpar vår kris. Gör vi det ensamma eller
skall vi göra det tillsammans med andra? Svenska
företag har under de senaste åren satsat i
investeringar som har gett 250 000 nya jobb
utomlands. Samtidigt har samma svenska företag
minskat antalet jobb i Sverige med 70 000.
Detsamma gäller när utländska företag väljer var
de skall investera. De investerar inte i Sverige för
att skapa nya jobb. De köper upp. I och med
deprecieringen är det väldigt billigt att köpa upp
svenska företag -- det är rent av rea på dem just nu.
Men det leder inte till att sysselsättningen i Sverige
ökar, utan den framtida sysselsättningen finns inom
den inre marknaden, och integrationen förstärker
denna utveckling.
Även om vi tycker att det är viktigt -- och det tycker
jag som socialdemokrat att det är -- att föra kampen
för full sysselsättning, kan vi inte göra det enbart i
Sverige. Vi kan inte heller föra kampen för
arbetsrätt, det goda arbetet och den goda
arbetsmiljön enbart i Sverige. Det kan vi bara göra
tillsammans med andra likasinnade länder i ett
större område i Europa.
Vårt ekonomiska problem i Sverige grundar sig
framför allt på den höga arbetslösheten. Det är det
absolut största problemet som vi har.
Arbetslösheten leder till att statens finanser gröps
ur, och det blir allt svårare att få bra lån. Detta är
grunden till att också vår välfärdsbas gröps ur.
Genom ett medlemskap kan vi få möjlighet att
försvara den ekonomiska basen. Då kan vi också få
behålla välfärdssystemen och en stor offentlig
sektor.
Det handlar också om politik och ideologi; hur vi
vill utforma framtiden. Ett medlemskap handlar
om de möjligheter som vi bör ta till vara.