Herr talman! Frågan om överstatlighet och
vetorätt tycks vi inte komma ifrån. Det jag sade var att
Mats Hellström i sitt svar har en argumentation som i
själva verket är mycket lik den jag har. Om vi håller
en sådan linje borde vi kunna komma överens. Men i
den förra interpellationsdebatten, som pågick här
alldeles nyss, hävdade Lena Hjelm-Wallén att vi
måste vara beredda att förändra de små staternas
möjligheter och villkor och åtminstone i vissa delar av
utrikespolitiken, oklart vilka, gå ifrån den svenska
vetorätten och de mindre staternas vetorätt.
Detta är ju en avgörande och viktig fråga. Går
man på den linjen i flera sammanhang, och även om
man bara gör det i detta fall, är det en mycket stor
förändring av det man sade före folkomröstningen.
Går man in i flera delar blir det ett helt annat EU än
det vi har i dag och det som man förespeglade
medborgarna i Sverige inför folkomröstningen.
Jag tycker att det vore bra, som jag sade tidigare,
om ni försökte hålla samman någorlunda och
presentera en likartad argumentation i stället för att gå
ut på två olika linjer och försöka fånga alla med den
här debattekniken.
När det gäller förhållandet regering-riksdag har
t.ex. Danmark, om jag har förstått saken rätt,
föreslagit att man skall ta upp frågan om att stärka de
nationella parlamenten på regeringskonferensen 1996.
Danskarna har flera olika förslag. Det handlar t.ex.
om att förändra den praktiska situationen mellan
Coreper och ministerrådet och att även skriva in i
fördragen att man skall ha en starkare roll för de
nationella parlamenten. Där vill jag ställa en konkret
fråga till Mats Hellström: Är Mats Hellström beredd
att stödja det danska initiativet och att föreslå att på
dagordningen för regeringskonferensen skall finnas en
punkt om att stärka de nationella parlamenten? Det
ser jag som det viktigaste sättet att förstärka
demokratin inom EU. De nationella parlamenten är
den enda folkliga förankringen. Det är de som har en
legitim demokratisk bas. Jag ser det som mycket
viktigt.
När det gäller utträdesparagrafen har Mats
Hellström och jag mycket olika synpunkter. Faktum
är att Miljöpartiet har fått stöd från oväntat håll. En
majoritet i Europaparlamentet vill ha in en
utträdesparagraf. Man anser att den behövs för att
man skall få en klarare situation, så att man inte skall
behöva förhandla på oklara grunder med den som vill
gå ur. Jag tycker att det är märkligt att inte Mats
Hellström kan stödja ett sådant initiativ.