Fru talman! Vi behandlar i dag tre regeringsskri-
velser, Elektronisk handel, Informationssamhället
inför år 2000 och Lägesrapport om IT-omställningen
inför år 2000 samt ett antal motioner.
Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservationer
nr 2 och 5 och i övrigt bifall till utskottets hemställan
i betänkandet.
IT-utvecklingen går rasande fort. Vem kunde t.ex.
för några år sedan tro att Internet skulle få den roll det
spelar i dag? IT-samhället ger nya möjligheter, men
vi måste också vara på vår vakt mot avarter och ställa
nya krav.
För oss i Vänsterpartiet är det viktigt att IT kan
användas för att minska klyftorna mellan rika och
fattiga länder, mellan olika regioner och mellan fatti-
ga och rika i samhället.
Så är det inte i dag. Vissa grupper står utanför och
tenderar att fortsätta med detta. De som kan vill lära
sig mer. De som inte kan vill över huvud taget inte ta
i en dator, ofta av rädsla för att de inte förstår. Alla
måste få en möjlighet att på egna villkor lära sig be-
härska tekniken.
Vi i Vänsterpartiet har ställt upp åtta punkter för
rättvisa på IT-området.
För det första kräver vi rättvisa för de delar av
världen som i dag inte är delaktiga. Att surfa på nätet
är en surfning mellan olika välståndsöar. Särskilt vill
vi betona det ansvar Sverige har för att utveckla sam-
arbetet med de forna östländerna. Vi föreslår en stor
FN-konferens om dessa frågor - bl.a. tycker jag att vi
behöver diskutera etik när det gäller IT - varför inte i
Stockholm?
För den andra kräver vi rättvisa för glesbygden i
Sverige. Hur skall vi kunna tro att företagen vill
etablera sig i glesbygden så länge som IT-
kommunikationerna inte fungerar? Vi vill ha ett na-
tionellt bredbandsnät - observera att jag säger natio-
nellt nät - över hela Sverige där olika operatörer kan
hyra in sig. Till husknuten och yttersta glesbygden
kan vi tänka oss andra modeller - satellit, el, koppar-
kablage, osv. - men tillgängligheten och priset skall
vara samma i hela landet. Det bör vara en politisk
uppgift att se till att tillgängligheten till näten inte
förebehålls en informationsteknisk elit utan att alla
kan använda tekniken till rimliga kostnader. Princi-
pen bör vara politiskt ansvar och samhällsägande för
maximal tillgänglighet och stor frihet för den enskilde
att använda tekniken.
För det tredje kräver vi rättvisa för de lågutbilda-
de. Det är ofta de som inte får del av IT-utvecklingen
och även de som i första hand slås ut när arbetsplatser
datoriseras.
För det fjärde kräver vi rättvisa för de fattiga
grupperna i Sverige. Det står i skrivelsen att priset
inte är något hinder för att skaffa sig en dator. Det
anser jag är en grov lögn. Många arbetslösa, ungdo-
mar och äldre har helt enkelt inte råd att skaffa sig en
dator i dag.
För det femte kräver vi rättvisa för kvinnorna. IT
är i stor utsträckning pojkars område, vilket innebär
att flickor halkar efter. Med tillfredsställelse noterar
vi att regeringen uppmärksammat denna fråga och
hoppas att regeringens ambitioner gällande IT i sko-
lan leder till konkret handling.
För det sjätte kräver vi rättvisa för de äldre. När
den elektroniska handeln nu kommer med stormsteg
liksom banktjänster m.m. på Internet borde ju de
äldre, som ofta har svårt att ta sig till sitt bankkontor
eller till sin affär, gynnas. Vi vill då se en större sats-
ning på utbildning av de äldre.
För det sjunde kräver vi rättvisa för de funktions-
hindrade. Datortekniken har på ett dramatiskt sätt
öppnat helt nya möjligheter för många grupper funk-
tionshindrade att delta i samhällslivet. Allmänna
arvsfonden bidrar med medel för att sprida informa-
tion till dessa grupper, men faktum är att många
funktionshindrade inte har den ekonomiska möjlig-
heten att köpa en dator, och då faller dessa intentio-
ner.
Slutligen och för det åttonde kräver vi rättvisa för
alla dyslektiker. De måste få ha en egen dator, både
hemma och i skolan eller på arbetsplatsen, för att
kompenseras för sina funktionshinder.