Herr talman! Anledningen till att jag vill delta i den
här debatten en sådan här sen kvällstimma är att jag
är allmänt bekymrad över en del av de tendenser
som har visat sig hos SJ. Det säger jag trots att jag
är en stor tillskyndare av tågtrafik och tycker att SJ
egentligen i långa stycken har skött sig mycket bra.
Det började egentligen förra året, eller om det var
i våras, då det kom signaler om att SJ ville lägga ned
sovvagnstrafiken mellan Göteborg och Stockholm.
Jag tog då kontakt med dem genom ett
telefonsamtal och då sade de att det bara var
rykten. Sådan var inte verkligheten. Men bara
sådana rykten är, som föregående talare sade, en
risk. De kan ge vissa skador.
I somras, när trafikutskottet var nere i Halland,
nåddes vi av ett bud och fick läsa i Göteborgs-
Posten dagen därpå att SJ krävde miljonstöd för
Västkustbanan. Det är ingen liten länsjärnväg
mellan två byar det är fråga om. Det är fråga om en
stor bana som nu byggs ut till dubbelspår.
Även där är jag bekymrad. Det är helt enkelt en
tendens att människor börjar tro att järnväg är
något dåligt. Man måste gå med håven för att få den
att gå ihop. Det kan inte gärna få fortsätta.
Jag betraktar även den bana som är aktuell i den
här interpellationen, mellan Göteborg och Gävle,
som en bana som inte skall vara föremål för något
regionalpolitiskt stöd. Den är definitivt inte något
som det är avsikten att kommuner, landsting och
län skall betala.
Idén bakom den reform som genomfördes när
länstrafiken startade var att man via landsting och
kommuner skulle vara med och betala för regional
tågtrafik, inte för en göteborgare som skall åka till
Gävle eller till Borlänge. Då måste det vara fråga
om rikstrafik. Om det inte går att få trafiken att gå
ihop blir det naturligtvis i sista hand staten som går
in.
Men vad jag menar är att det inte var avsikten när
vi en gång inrättade köp av regional trafik att staten
så småningom skulle se efter: Går det ihop? Nehej,
inte det. Ja, då skall staten ta hand om det.
Jag vet ju att Mats Odell inte får ingripa, i varje fall
inte direkt, för då är det ministerstyre. Men jag vill
ändå inför statsrådet klargöra att jag är oerhört
bekymrad och att sådana här diskussioner på något
sätt måste tas upp med SJ-ledningen. Så här kan det
inte fortsätta.
Jag har full respekt för att SJ säger att det finns
problem med t.ex. Västkustbanan beroende på att
man håller på att bygga om. Men på sikt måste det
kunna bära sig och gå ihop.
En vanlig affär på landsbygden, i staden eller var
som helst kanske har hundra eller tusen varor.
Några av de varorna är inte lönsamma. Men affären
har dem därför att man vet att när Mats Odell går
in och handlar vill han ha just den varan. Finns den
där fortsätter han att handla även andra varor i den
affären. Samma sak måste gälla för SJ.
Jag vill därmed säga att om man lägger ned
tågtrafiken i form av sovvagnståg på vissa ställen
kommer människor i stället att flyga till Stockholm
eller Göteborg. Det betyder också att de kommer
att använda flyget åt andra hållet. Det här måste
man vara medveten om på SJ.
Herr talman! Jag vill avsluta med att säga -- fast jag
vet att det egentligen inte hör hit och att vi inte skall
diskutera detaljer i kammaren -- att jag tycker att
SJ har börjat marknadsföra sig på ett bra sätt. Men
härom måndagen blev jag själv tvungen att stanna
hemma och fick nej till sovvagnsbiljetten vid en
mycket sen tidpunkt kan tyckas, kl. 9. Det gick
icke. Varför? Jo, datan kunde inte klara det.
Vad jag är orolig för är att det gick en tom
sovvagnskupé som efterfrågades. Självklart måste
det vara möjligt med den teknik vi har i dag att
kunna klara detta. Jag tycker alltså att SJ även där
borde se över sina rutiner så att man både
marknadsför sig och ger en service som gör att man
verkligen utnyttjar alla möjligheter.