Herr talman! Birgitta Sellén har uppmärksammat mig på den här frågan i och med interpellationen. Det är ingen tvekan om det. Jag har, hoppas jag, lämnat ett hyggligt nöjaktigt svar när det gäller min uppfattning, och inte bara min uppfattning utan också hur det faktiskt förhåller sig med rätten att kunna få inläst facklitteratur och andra hjälpmedel. Jag har blivit uppmärksammad på att detta tillämpas olika regionalt och att det är olika tillämpning när det gäller besluten. Jag kan för dagen inte säga mera på den punkten än att jag i allra högsta grad är uppmärksammad på detta. Jag vill att det här verkligen ska fungera.
När det gäller den fråga som Birgitta Sellén tog upp om den som har en pågående anställning och som får nya arbetsuppgifter som kräver nya hjälpmedel är det Försäkringskassan som har ansvaret att pröva rätten till bidrag för det. Jag ska naturligtvis vara försiktig med att tolka och tillämpa regelverket. Det måste förstås Försäkringskassan göra i varje enskilt fall, men principiellt är det i den situation som Birgitta Sellén beskriver Försäkringskassan som har ansvaret. Det är alltså principiellt fullt möjligt att få hjälp via Försäkringskassan i ett sådant läge.
Jag är helt överens med Birgitta Sellén om att målet full sysselsättning också ska gälla för synskadade och andra med funktionshinder. Det är lätt att säga, svårare att göra. Vi har alla ett ansvar därvidlag. Det finns säkert mer att göra. Jag ska verkligen inte slå mig för bröstet när det gäller vad vi politiskt kan göra för att ytterligare flytta fram positionerna. Men det är också en attitydfråga, och vi har alla ett personligt ansvar. Där tror jag att vi kan bidra mycket genom att helt enkelt visa på de goda exempel och de erfarenheter som vi personligen kan ha av funktionshindrade i arbetet.
Min erfarenhet, om jag ska redovisa den, är att när jag jobbar tillsammans med personer som har grava funktionshinder, dröjer det inte många dagar förrän jag alldeles har glömt bort funktionshindret. Det behövs lite hjälpmedel. Jag behöver säkert 20-30 olika hjälpmedel om dagen för att kunna sköta mitt arbete. En arbetskamrat med ett funktionshinder kanske behöver två tre hjälpmedel mer för att kunna utföra sitt arbete. När man kommer på det och känner att det egentligen inte är någon skillnad kan vi hjälpas åt att sprida den typen av kunskap och erfarenheter så att attityderna förändras och vi också den vägen öppnar möjligheten för en starkare arbetsmarknad för funktionshindrade.