Herr talman! Birgitta Sellén har bett mig svara på vissa frågor angående situationen på arbetsmarknaden för personer med synskada.
Låt oss börja med att vara överens om att synskadade personer har en svår situation på arbetsmarknaden. Av de 30 000 personer i åldern 16-64 år som uppger sig ha en synskada som också medför nedsatt arbetsförmåga finns endast hälften i arbetskraften. För övriga funktionshindrade är siffran 55 % i genomsnitt.
Som jag tidigare har klargjort i ett interpellationssvar för ett par veckor sedan är sysselsättningsmålet ett överordnat mål för regeringen som självklart också omfattar personer med funktionshinder. Ansvaret för att öka sysselsättningen är något som sträcker sig över flera politikområden. För att lyckas krävs ett starkt engagemang från alla samhällssektorer, inte minst näringsliv och fackliga organisationer. Arbetsmarknadspolitiken spelar en viktig roll eftersom anställningar i Samhall, lönebidrag med mera i många fall är helt avgörande för att vissa funktionshindrade ska få ett jobb. Men det räcker inte. Det behövs en rad olika åtgärder för att förbättra situationen, till exempel att höja utbildningsnivån, eftersom den är generellt lägre för personer med funktionshinder jämfört med befolkningen i övrigt. Arbetet med att förebygga och bekämpa diskriminering är prioriterat av regeringen liksom att förbättra tillgängligheten i samhället.
Inom arbetsmarknadspolitiken finns särskilda resurser avsatta för att underlätta för personer med funktionshinder att få ett jobb. Dessa resurser har utökats varje år sedan början av 90-talet, vilket sammanlagt motsvarar drygt 1 miljard kronor. Arbetsförmedlingen prioriterar också personer som har funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga, och de får också relativt sett mer resurser än övriga arbetssökande.
Arbetsgivare som anställer en person med funktionshinder kan få ersättning för kostnader som kan kompensera en nedsatt arbetsförmåga i form av lönebidrag.
Försäkringskassan kan lämna bidrag till den som är anställd om det rör sig om ett hjälpmedel som inte faller inom arbetsgivarens ansvarsområde på högst 50 000 kr vardera till arbetsgivare och arbetstagare. Inläsning av facklitteratur är exempel på ett arbetshjälpmedel som Försäkringskassan kan lämna bidrag till. Naturligtvis baseras ett sådant beslut på en bedömning i det enskilda fallet av vad som behövs för att den försäkrade ska kunna utföra sitt arbete. Jag kan informera Birgitta Sellén om att Försäkringskassan avser att förtydliga vad som gäller angående bidrag för inläsning av facklitteratur i syfte att uppnå en mer enhetlig handläggning av dessa ärenden. Inrättandet av en sammanhållen statlig myndighet för socialförsäkringsadministrationen den 1 januari 2005 bör bidra till att skapa goda förutsättningar för en enhetlig och likformig tillämpning över hela landet.
Arbetsförmedlingen får lämna stöd till hjälpmedel och anpassningsåtgärder på arbetsplatsen med högst 50 000 kr till vardera arbetsgivaren och arbetstagaren när en person med nedsatt arbetsförmåga nyanställs.
Ansvaret för synskadade personer när det gäller arbete, rehabilitering och utbildning är och ska vara fördelat på olika myndigheter på samma sätt som det är för övriga medborgare. Arbetsförmedlingens uppdrag är att medverka till att den som kan och så önskar få ett arbete också ska rustas så att det kan bli möjligt. Regeringen har inte för avsikt att vidga uppdraget till att förmedlingen också får ett ansvar för alla synskadade i yrkesverksam ålder.