Herr talman! Simon Liliedahl har ställt vissa frågor
om det statliga exportstödet och om de svenska
företagens konkurrenskraft.
Simon Liliedahls frågor hade möjligen formulerats
annorlunda om han hade haft tillgång till
uppgifterna i finansplanen om utvecklingen i den
svenska ekonomin och av den svenska exporten
under hela 1993, och till de prognoser som nu görs
beträffande utvecklingen under de närmaste åren.
Faktum är att den svenska ekonomin är på väg
uppåt och att det är exporten som är den främsta
orsaken till uppgången.
Exportökningen under första halvåret 1993 var
begränsad. Det tar tid innan förändringar får
genomslag. Men nu har exporten börjat skjuta fart
både i värde och volym. Under hösten var
volymökningarna exceptionella med ökningar på ca
15 % jämfört med motsvarande månader förra
hösten. Totalt blev exportökningen förra året ca
7,4 %, trots det svaga utfallet under första halvåret.
För år 1994 tror vi uppgången blir nära 11 %.
Handelsbalansen förbättrades mellan 1992 och
1993 från 24 miljarder kronor till ett överskott på 58
miljarder kronor. Av Konjunkturinstitutets senaste
barometer framgår att orderingången till
tillverkningsindustrin har ökat kraftigare än någon
gång under de senaste 20 åren.
Detta visar att bilden är betydligt ljusare än den
som Simon Liliedahl har målat upp.
Bakom denna positiva utveckling ligger flera
faktorer. Krondeprecieringen är givetvis en
utomordentligt vikig sådan, men den är långt ifrån
den enda. En rad andra åtgärder har bidragit till
den gynnsamma konkurrensposition som svensk
industri i dag har internationellt.
Av särskild betydelse är ansträngningarna inom
många företag att rationalisera och effektivisera
verksamheten, något som har lett till stora
produktivitetsökningar och som har skapat en god
bas för en framtida expansion. Förändringarna har
ofta varit smärtsamma och kostsamma, men de ger
nu utdelning.
En annan faktor är regeringens ekonomiska
politik. En huvuduppgift är att skapa
förutsättningar för fler jobb i ett växande
näringsliv. Vid tillträdet visste vi att mycket
behövde göras för att skapa ett gynnsamt klimat för
företagande och investeringar i Sverige. Mycket
har gjorts i detta syfte t.ex. på skatteområdet,
genom avregleringar och genom reformer på
socialförsäkringsområdet. Den viktigaste
förutsättningen för en positiv utveckling av
exporten är att vi i Sverige har företag som kan
tillverka och marknadsföra varor och tjänster som
är pris- och kvalitetsmässigt konkurrenskraftiga,
och att vi har en miljö som gör att företagen vill
stanna, utvecklas och investera i Sverige.
Det är också av central betydelse att svenska
företag kan konkurrera på utländska marknader på
likvärdiga villkor. Detta är ett av handelspolitikens
huvudmål. På detta område är det tre saker jag vill
peka på:
Uruguayrundan har avslutats lyckosamt, något som
är utomordentligt betydelsefullt för utvecklingen av
världshandeln och för svensk exportindustri.
EES-avtalet har trätt i kraft och öppnar nya
möjligheter för svensk export inom EES-området.
Våra förhandlingar om medlemskap i den
europeiska unionen har nu kommit in i ett
avgörande skede. Medlemskapet i EU är av central
betydelse för investeringar och tillväxt och en
integrerad del i regeringens samlade politik för att
föra Sverige ut ur krisen och återupprätta Sverige
som en tillväxt- och företagarnation med en stark
och växande ekonomi.
Herr talman! Jag har velat teckna denna bakgrund
för att belysa att det i första hand är det allmänna
företagsklimatet och vår internationella
konkurrenskraft som bestämmer företagens
möjligheter att hävda sig på exportmarknaderna
och att det ytterst är de enskilda företagens egna
agerande som avgör hur väl de hävdar sig i
konkurrensen.
Regeringens ekonomiska politik har därför haft
som ett huvudsyfte att förbättra företagsklimatet
och regelverket för företagsamheten. Vidare har vi
lagt stor vikt vid det internationella
handelspolitiska arbetet och vid vissa andra insatser
inom den offentliga sektorn, inte minst vad gäller
utbildning, forskning och infrastruktur.
Herr talman! Statliga mer direkt exportfrämjande
åtgärder är i detta perspektiv av begränsad
betydelse. På vissa områden är de dock angelägna
och samhällsekonomiskt motiverade.
Simon Liliedahl undrar om regeringen kan tänka
sig att ompröva det av riksdagen våren 1992 fattade
beslutet att under en treårsperiod halvera det
statliga stödet till Exportrådet. Vidare ställs frågan
om vilka initiativ regeringen tänker ta för att
kraftsamla Exportrådet och UD-relaterade
exportaktiviteter.
Slutsatsen våren 1992 var att det finns
samhällsekonomiska motiv för fortsatt statligt stöd
till Exportrådet men att detta stöd borde inriktas på
upplysnings-, informations- och
rådgivningsverksamhet samt viss medverkan i s.k.
exportaktioner. Vikten av samarbete med andra
organ och av samverkan med utrikesförvaltningen
underströks. Exportrådets två huvudmän, staten
och näringslivet företrätt av Sveriges Allmänna
Exportförening, är överens om denna inriktning.
Denna förändring ledde till att det bedömdes
möjligt att minska statsanslaget till Exportrådet.
Ett målmedvetet och framgångsrikt arbete har
också bedrivits inom Exportrådet för att anpassa
organisationen till de nya förutsättningarna.
Mot bakgrund av vad jag nu har sagt om de statliga
anslagens användning och med hänsyn också till det
statsfinansiella läget är jag inte beredd att förorda
någon omprövning av 1992 års neddragningsbeslut,
något som också framgår av budgetpropositionen.
Riktlinjerna för Exportkreditnämndens
garantigivning fastställdes av riksdagen år 1990.
Erfarenheterna är goda och det finns ingen
anledning att ompröva den grundläggande
politiken vad gäller statsstödd
exportkreditfinansiering. Riktlinjerna ger EKN
betydande flexibilitet att anpassa
garantiverksamheten till företagens behov.
Så har också skett under de senaste åren. Nämnden
har bl.a. förbättrat systemet med garantier i
utländsk valuta, förbättrat
rembursgarantisystemet, möjliggjort s.k.
paketleveranser från Sverige samt infört täckning
av s.k. systemskiftesrisker i
investeringsgarantierna. EKN ser f.n. över sina
allmänna villkor i nära samarbete med
representanter för kunderna, dvs. banker och
exportföretag.
Regeringen fick förra året riksdagens godkännande
för att EKN skulle kunna matcha
konkurrentländernas instituts premier när en
exportaffär kan stå eller falla med storleken på
premien. Samtidigt kan vi konstatera att EKN
ligger väl till vad gäller premienivåer och öppenhet
i en jämförelse med andra OECD-länders
garantiinstitut. I år föreslår regeringen riksdagen
att EKN under vissa förutsättningar skall kunna
acceptera mycket stora engagemang på vissa
länder. Vidare föreslås en kraftig ökning av
ramarna för EKN:s garantigivning. Förra året
infördes den särskilda exportkreditgarantiramen
för de baltiska länderna och Ryssland.
Simon Liliedahl frågar också om möjligheten till
s.k. mjuka lån, dvs. u-krediter. Dessa krediter är
ett biståndspolitiskt instrument, men självfallet är
de också viktiga ur exportsynvinkel.
I årets budgetproposition föreslår regeringen att
anslaget för u-krediter ökas med 30 miljoner
kronor till sammanlagt 430 miljoner kronor och att
biståndskrediter införs på försök under två år.
Även om de senare är obundna torde de till del leda
till ökad svensk export. Regeringen har också tagit
initiativ till andra åtgärder inom biståndets område
som syftar till att bättre tillvarata den svenska
resursbasen.