Herr talman! Gruvnäringen är en av vårt lands viktigaste basnäringar. Gruvnäringen genererar viktiga råvaror, skatteintäkter och arbetstillfällen. Tack vare ny teknik har dagens moderna gruvbrytning mycket mindre påverkan på miljön än vad äldre brytning hade. Det är positivt när gamla gruvor åter öppnas för att utvinna fyndigheter tack vare den moderna tekniken eller när befintliga gruvor utökar sin utvinning på ett mer hållbart sätt än tidigare.
I vissa fall ger gruvnäringen tyvärr också upphov till konflikter och misstro mellan olika grupper och intressen. Tillväxt och jobb ställs ibland mot miljö och exempelvis rennäring, eller som vi nyss hörde mot golfspelarna. Men det är centralt att vi kan hantera och ta hänsyn till de olika intressen som finns i dessa områden och hitta en balanserad mineralpolitik.
Den svenska minerallagen är trots allt bland de allra hårdaste i världen. Sedan den 1 augusti 2014 har minerallagen skärpts ytterligare, så att den enskildes ställning vid prospektering har förbättrats. Det har införts hårdare krav på vad en arbetsplan ska innehålla och processen kring den.
Alliansregeringen tog fram en mineralstrategi som lägger en god grund för hur Sverige ska kunna ta till vara de möjligheter som ges för jobb och tillväxt samtidigt som vi försvarar vår ställning som EU:s ledande gruvnation.
Gruvnäringen står ofta för omfattande ingrepp i naturen och påverkar miljön. Det är därför angeläget att ansvariga myndigheter lägger större vikt vid att kontrollera de potentiella mineralföretagens ekonomiska styrka för att bland annat säkerställa företagens möjlighet att ta det fulla ansvaret för den miljöpåverkan som kommer att ske.
Herr talman! Samerna är ett urfolk och en erkänd svensk minoritet. Vi har därför ett särskilt ansvar, såväl historiskt som utifrån de internationella konventioner som vi har skrivit under, att värna den samiska kulturen och samernas rätt att utöva renskötsel. Men ibland händer det att den samiska kulturen känner sig hotad av de exploateringsintressen som finns.
Alliansregeringen genomförde viktiga lagändringar för att stärka de samiska intressenas roll i processen kring mineralutvinning. Vi måste ha stor respekt för de olika intressen som finns i samband med gruvdrift och mineralutvinning. Mycket tid och kraft måste därför läggas just på olika samrådsformer. Förtroende måste byggas, och det görs bland annat genom en god kommunikation mellan aktörer, det vill säga företag, markägare, kommuner och andra berörda.
Alliansregeringen tog ett ambitiöst samlat strategiskt grepp om den svenska gruv- och mineralnäringen i syfte att just ta till vara de möjligheter som ges för att Sverige ska fortsätta vara den ledande gruvnationen i EU.
Strategiska områden för en långsiktig och hållbar mineralanvändning identifierades då, ett betydande antal konkreta åtgärder presenterades och medel avsattes för att finansiera de olika insatserna. Strategin är en viktig vägledning för en fortsatt aktiv och konkurrenskraftig gruvnäring i Sverige som bedrivs i samklang med både miljö och omgivande näringar.
Dessvärre upplever vi inte att den nuvarande regeringen har samma intresse för gruv- och mineralnäringsfrågorna som den förra regeringen. Visserligen pågår ett arbete med att genomföra återstående åtgärder inom ramen för mineralstrategin, men engagemanget i genomförandet lämnar en hel del i övrigt att önska. Det finns, enligt vår uppfattning, dessutom anledning att befara att de hittillsvarande erfarenheterna inte tas till vara på ett effektivt sätt.
I likhet med vad som sägs i motionen 1189 anser vi att fler steg måste tas för att Sverige ska kunna fullfölja mineralstrategin. Riksdagen bör därför genom ett tillkännagivande till regeringen påpeka vikten av att arbeta vidare med den nationella mineralstrategin. Därmed yrkar jag bifall till reservation 1 med anledning av den nyss nämnda motionen i de aktuella delarna.