Fru talman! Jag håller med Rolf Kenneryd om att
man skall vara ödmjuk. Men det utesluter ändå inte att
man kan plocka upp stenar som är kastade i glashus i
exempelvis budgetdebatten när det talades om det
som jag tog upp i mitt inlägg, nämligen att det var
guldläge 1994 och att det var fyrklöverregeringen
som vände på utvecklingen. Varför skall vi förvandla
den osanningen till en sanning?