Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservationerna 1 och 4.
För att postmarknaden skall fungera är det viktigt
att den postala infrastrukturen tillhandahålls på kon-
kurrensneutrala villkor. Det har dock inte varit fallet
under lång tid. En viktig förklaring till detta har varit
att det tidigare endast funnits ett företag som distribu-
erat all post. Sedan avregleringen av postmarknaden
har ett åttiotal nya företag etablerat sig på marknaden,
varav de flesta är små enmansföretag. Resultatet är
dock att de övriga operatörerna endast har 5 % av
marknaden. Posten har fortfarande 95 %. En förkla-
ring kan vara att tillgången till den postala in-
frastrukturen - postboxar, adressändringar, eftersänd-
ning av post och postnummersystemet - har varit på
villkor som varit långt ifrån konkurrensneutrala.
Regeringen konstaterade själv i en departe-
mentspromemoria, Statens ansvar på post- och betal-
tjänstområdet, i september 1997 följande:
"Frivilliga överenskommelser mellan parterna har
inte visat sig vara en framkomlig väg att få till stånd
ett önskvärt samutnyttjande av infrastrukturen, bl.a.
då den dominerande aktören på postmarknaden tillika
driftansvarig för infrastrukturen inte har något inci-
tament att förhandla om samutnyttjandeavtal."
Regeringen gav därför Post- och Telestyrelsen i
uppdrag att utreda frågan och skyndsamt komma
tillbaka med förslag på hur problemen skulle åtgär-
das. Detta gjorde Post- och Telestyrelsen i en rapport
under våren 1998, varefter den skickades ut på re-
miss. Remissyttrandena gav ett överväldigande stöd
för Post- och Telestyrelsens förslag.
Därför är det förvånande att regeringen endast
väljer att åtgärda vissa delar av problemen och ger
Post- och Telestyrelsen i uppdrag att åstadkomma
frivilliga överenskommelser. Jag har uppfattat att
regeringens utgångspunkt vid beslutet att tillsätta
utredningen har varit att frivilliga överenskommelser
mellan parterna inte visat sig vara en framkomlig väg
för att få till stånd ett önskvärt samutnyttjande av
infrastrukturerna.
För att villkoren för tillgång till den postala in-
frastrukturen skall bli på mer konkurrensneutrala
villkor föreslår vi därför att Post- och Telestyrelsens
huvudförslag genomförs med undantag för den före-
skrivningsrätt som föreslås av Post- och Telestyrel-
sen. Där menar vi att den hänvisning som finns i
propositionen till postlagen § 17 om myndighetens
rätt att utfärda föreläggande är tillfyllest, men att den
även skall gälla eftersändning utanför eget distribu-
tionsområde.
I dag finns en allmän uppfattning om vad som är
postal infrastruktur. Regeringen, partierna i riksda-
gen, Konkurrensverket, Post- och Telestyrelsen, Fria
postoperatörers förbund osv. är överens om den defi-
nition som anges av regeringen i propositionen. Det
är endast Posten som är av en annan uppfattning. Det
är därför viktigt att den av Post- och Telestyrelsen
föreslagna definitionen av postal infrastruktur införs i
postlagen.
Av Post- och Telestyrelsens utredning framgår att
det finns ett missnöje med Postens förvaltning av
postnummersystemet och att i princip samtliga intres-
senter utom Posten anser att postnummersystemet
framdeles bör förvaltas i myndighetsregi.
Glesbygdsverket förordar detta i sitt remissyttran-
de till Post- och Telestyrelsens rapport eftersom ut-
redningen visar att Posten AB inte vill betrakta sys-
temet som en del av infrastrukturen. Post- och Tele-
styrelsen anför i sin utredning följande:
"- - - att Postens inställning till postnummersys-
temet alltjämt tar avstamp i det förhållandet att post-
nummersystemet är ett produktionssystem för Posten
och inte en del av den postala infrastrukturen. Det är
utredningens uppfattning att det för utvecklingen av
postmarknaden vore värdefullt med en neutral styr-
ning av systemet vilken klart utvisar att postnummer-
systemet utgör infrastruktur på postmarknaden och att
det därmed i och för sig måste användas för att styra
produktionen av postbefordringstjänster, men att detta
inte beror på att Posten utvecklat systemet för sin
produktion utan på att samhället faktiskt använder sig
av adresser med postnummer i sin adressering av
försändelser.
Det är enligt utredningen den spridda och fre-
kventa användningen av postnummersystemet som
gör att systemet är en förutsättning för produktion av
befordringstjänster, inte tvärtom.
Mot denna bakgrund finns det fortfarande starka
skäl att överföra beslutanderätten över postnummer-
systemet till en neutral beslutsfattare oavsett om
Posten som nuvarande förvaltare indikerat att de
senaste årens kritik numera lett till ändrade rutiner."
Vi delar denna bedömning och föreslår därför i
enlighet med Post- och Telestyrelsens huvudförslag
att postnummersystemet överförs till Post- och Tele-
styrelsen. Det innebär att Post- och Telestyrelsen får
beslutanderätten över postnummersystemet och sva-
rar för förvaltningen av detta. Själva den praktiska
hanteringen av postnummersystemet kan i sin tur
upphandlas av Post- och Telestyrelsen.
I propositionen anges att den befintliga möjlighe-
ten för myndigheten att utfärda föreläggande för
efterlevnaden av postlagen även gäller de nu före-
slagna reglerna om tillgången till anläggningar för
postöverlämning. Detta borde inte endast ha angivits
för postboxanläggningarna utan även vad gäller vill-
koren för eftersändning utanför eget distributionsom-
råde och s.k. privat eftersändning. Vi menar därför att
riksdagen som sin mening bör uttala att Post- och
Telestyrelsens föreskrivningsrätt enligt postlagen
§ 17 även skall gälla villkoren för eftersändning utan-
för eget distributionsområde och s.k. privat eftersänd-
ning.