Herr talman! Som vi hörde Per-Richard Molén
beskriva det är ju detta en fråga om konkurrens och
konkurrensens fördelar. Vi hörde faktiskt represen-
tanten för Vänsterpartiet säga att det skall vara lik-
värdiga villkor. Låt vara att vi kanske menar lite oli-
ka, men det ligger ändå i botten att vi alla från höger
till vänster inser att det blir bättre med en konkurrens
på likvärdiga villkor.
Kanske vi från oppositionen också skall vara ärli-
ga och säga att i flera avseenden går ju regeringens
proposition i rätt riktning, men inte tillräckligt långt.
Därför finns det anledning att reservera sig för att
markera att man vill gå längre. Och som det sades har
vi bildat en annan majoritet än den med regeringspar-
tiet.
När det gäller de likvärdiga villkoren är post-
nummersystemet det första som behövs för att det
skall bli konkurrensneutralt. Det måste finnas en
tillgång till den postala infrastrukturen.
Vad är då en postal infrastruktur? När det handlar
om järnvägar är det den mycket påtagliga rälsen. När
det handlar om telefoner är det antingen radiovågor
eller ledningar, men när det handlar om den postala
infrastrukturen är det postnummer, postboxar, efter-
sändningar, adressändringar som måste regleras. Det
skall vara tydligt vilka redskap som är postal in-
frastruktur. Jag återkommer till den definitionen. Det
måste också bli så konkurrensneutralt som möjligt.
Vi har redan hört en beskrivning - jag skall inte
lägga ut texten ytterligare - om att huvudförslaget i
Post- och telestyrelsens rapport var att postnummer-
systemet bör överföras till Post- och telestyrelsen och
att Post- och telestyrelsen skall ha beslutanderätt över
systemet och ansvara för förvaltningen.
Vi anser att regeringen snarast möjligt bör åter-
komma till riksdagen med ett förslag till de ändringar
av postlagen som behövs för att detta önskemål skall
kunna tillgodoses. Detta är huvudinnehållet i vår
reservation nr 1, som det redan har yrkats bifall till.
När det gäller postboxar har ju Posten för det
mesta sådana inne på sina postkontor. Det är själv-
fallet en konkurrensfördel, eftersom de övriga opera-
törerna inte kommer åt dem. De får inte gå på baksi-
dan och stoppa ned sin post, utan de får betala det
som de av goda skäl antar kommer att vara ett mycket
högt pris för att komma åt postboxarna.
Här menar vi att det är viktigt att regeringen väl-
digt uppmärksamt följer utvecklingen och ser till att
den kostnad som Posten tar ut för att stoppa ned ku-
vert i postboxarna blir rimlig. Vi befarar att den an-
nars kan bli alldeles för hög.
Eftersändningen är också någonting som är vik-
tigt. Det är sant att Posten har en kostnad för att ta
fram postnummer för eftersändning. Men vi menar att
Postens kostnader för detta är överskattade.
Vi påpekar i reservation 4 tillsammans med Mo-
deraterna och Miljöpartiet att det i 17 § i postlagen
finns en bestämmelse om att tillståndsmyndigheten
får meddela de förelägganden som behövs för efter-
levnaden av föreskrifter eller tillståndsvillkor som har
meddelats med stöd av lagen. I propositionen fram-
hålls det att möjligheten att meddela föreläggande
även gäller de regler om tillgången till anläggningar
för postöverlämning som regeringen föreslår skall
tillföras postlagen.
Vi anser att möjligheten som jag nämnde, att
meddela förelägganden, även bör gälla villkoren för
eftersändning utanför eget distributionsområde och
för s.k. privat eftersändning. Detta skriver vi i vår
reservation 4.
I reservation 6 tar vi upp konkurrensfrågor och
understryker att postmarknaden i dag omfattar ett
stort antal företag. Det har gått sex år sedan avregle-
ringen blev ett faktum. Ändå är Postens konkurrenters
sammanlagda marknadsandel bara några få procent.
Vi hörde preciseringar alldeles nyss. Detta är inte
tillfredsställande. Vi menar att förutsättningarna för
en sund konkurrens inom postsektorn snabbt måste
förbättras.
Alla de företag, vilka vi tidigare hörde uppräknas,
som har blivit avreglerade sätter nu en heder i att
annonsera och säga: Nu har vi fått konkurrens på
telemarknaden. Det är bra. Vi välkomnar det. SJ kan
säga: Det är bra för oss. Vi tror att också Posten, när
det blir en reell konkurrenssituation, kommer att säga:
Det här är bra för oss.
Men dithän är det ännu ett stycke.
När det handlar om övernattsbefordran av brev -
och då är vi framme vid reservation 7 som jag, fru
talman, yrkar bifall till - har kristdemokraterna en
begäran som visserligen kan synas vara marginell
men som ändå innebär att vi vill skärpa kraven för
vad Posten skall förmå i enlighet med vad man fak-
tiskt har bevisat att man förmår. Vi vet ju att det är
konkurrens med fax och e-post. Det tar någon eller ett
par minuter tills meddelandet har nått den som det
skall nå. Då är det inte tillfredsställande att man drö-
jer på steget och inte har tillräckligt hög ambitionsni-
vå när det gäller brev med övernattsbefordran.
Mätningar har ju visat att för närvarande kan un-
gefär 97 % och minst 95 % av de brev som lämnas till
Posten för övernattsbefordran också komma fram
över natten. Vi tycker att kravet på befordringstider
för breven bör skärpas så att 95 % av de brev som
lämnas in för övernattsbefordran skall delas ut följan-
de arbetsdag och att i princip alla eller, som vi skri-
ver, 99,5 % av breven skall delas ut senast tre dagar
efter inlämnandet. Så sker redan. Det behövs inte
ändras någonting. Men vi vill alltså hålla - det är väl
kraftigt uttryckt att säga tummen i ögat - åtminstone
trycket uppe på Posten att vara duktig i brist på till-
räcklig konkurrens som skulle kunna skapa detta
förhållande.
Jag förmodar att vi i replikväxlingarna kommer in
mer på frågan om adressändringar och definitionen i
postlagen av begreppet postal infrastruktur. Det är de
två frågor i vilka vi får ett annorlunda majoritetsför-
hållande än vad som förutsågs i propositionen. Jag
återkommer till detta.