Fru talman! Marianne Carlström har frågat vilka
åtgärder skatteministern avser att vidta för de
redan vräkta samt vilka förändringar i
bostadspolitiken som planeras för att förhindra
ytterligare vräkningar.
Hans Göran Franck har frågat vad jag vill göra för
att förhindra vräkningar av hushåll som råkar ut för
tillfälliga ekonomiska svårigheter. Vidare frågar
Hans Göran Franck om jag ämnar ta något initiativ
för att förmå socialtjänsten att fungera bättre när
det gäller att bistå den enskilde med råd och stöd
för att förhindra att vräkningar ofta fullföljs i
onödan.
Interpellationen av Marianne Carlström har
överlämnats till mig för besvarande. Jag besvarar
de båda interpellationerna i ett sammanhang.
Låt mig först slå fast att målet för bostadspolitiken
är att alla skall ha möjlighet till en bra bostad till ett
rimligt pris. De problem vi i dag har inom
bostadssektorn beror till stor del på den
ekonomiska kris vi befinner oss i. Därtill kommer
ett högt kostnadsläge i bostadsbeståndet till följd av
1980-talets spekulationsekonomi som i förening
med generösa subventioner blåste upp fastighets-
och produktionskostnader. Många bostäder har
under senare år producerats till kostnader som inte
går att bära, vare sig för enskilda
bostadskonsumenter eller skattebetalarna.
Problemen kan inte lösas genom nya subventioner
utan genom att det förs en ekonomisk politik som
skapar förutsättningar för tillväxt, låg inflation och
lägre ränta. Statens ansvar är att främja god
hushållning, vilket här innebär att bostadsbyggande
och fastighetsägande ges sådana villkor att
producenter och ägare stimuleras att hålla sina
kostnader låga. Det förändrings- och
förenklingsarbete som regeringen inledde på
hösten 1991 lägger grunden för en ordning som ger
förutsättningar för byggare och fastighetsägare att
tillhandahålla bostäder som hushållen kan
efterfråga med utgångspunkt från sina egna
ekonomiska villkor och utan omfattande
kostnadshöjande subventioner i form av
räntebidrag.
Subventioner i form av räntebidrag ger inte heller
önskvärda fördelningspolitiska effekter. Det
konstaterades redan av utredningar som den
föregående socialdemokratiska regeringen tillsatte
under 1980-talet. Däremot har bostadsbidragen en
mycket god fördelningspolitisk precision och är
därför ett bättre instrument om man vill sänka
boendekostnaderna för vissa grupper.
I regeringens proposition (1992/93:174) om
bostadsbidragens administration slogs fast att
bostadsbidragens uppgift är att ge ekonomiskt
svaga hushåll möjligheter att hålla sig med goda och
rymliga bostäder. Den bostadsstandard som stödet
skall säkra skall vara den som man på sikt vill nå för
hela befolkningen och inte bara den standard som
kortsiktigt klarar hushållens omedelbara behov.
Bostadsbidragen är således ett viktigt
bostadspolitiskt instrument.
Som jag tidigare uttalat vid olika tillfällen i
riksdagen kan det krävas förändringar av
bostadsbidragen när man minskar de generella
subventionerna till bostadsbyggandet. De nya
regler som gäller för bostadsbidragen från januari
1994 innebär en rad förbättringar, bl.a. höjda
bostadskostnadsgränser. Bidrag utgår framför allt
till de hushåll som har en låg inkomst i förhållande
till sin försörjningsbörda. Justeringarna av
bostadskostnadsgränserna innebär att framför allt
hushåll med höga boendekostnader får ökade
bidrag.
Nu till frågorna om vad jag ämnar göra för att
förhindra vräkningar och för att förbättra
socialtjänstens arbete med att bistå den enskilde
som riskerar att vräkas. Den allvarligaste
konsekvensen av en vräkning är om personen i
fråga inte lyckas skaffa en ny bostad och därmed
blir bostadslös. Regeringen har uppdragit åt
Socialstyrelsen att bl.a. kartlägga hur omfattande
problemet med bostadslöshet är och analysera de
bakomliggande orsakerna. Styrelsen har nyligen i
en delrapport presenterat resultatet av en första
kartläggning. Av rapporten framgår att antalet
hemlösa i Sverige är ca 10 000 personer, varav ca
1 000 personer är uteliggare och lever under socialt
oacceptabla förhållanden. I uppdraget ingår också
att inventera vilka insatser som görs av
socialtjänsten och frivilliga organisationer samt
analysera behovet av åtgärder för en mer långsiktig
lösning. Styrelsen skall slutredovisa uppdraget
senast den 1 september 1994.
Den av riksdagen beslutade nya hyreslagen trädde
i kraft den 1 juli 1993. De förändringar som införts
i den nya hyreslagen innebär förbättringar för
hyresgästerna, bl.a. så till vida att dröjsmål med
betalning av hyran som grund för uppsägning skall
vara en vecka mot tidigare två vardagar. Den tid
inom vilken man kan återvinna hyresrätten genom
att betala hyran ändras från tolv vardagar till tre
veckor. Den nya lagen innebär också att
socialnämndernas möjligheter att förhindra
vräkningar förbättras. Om socialnämnden inom
återvinningsfristen skriftligen meddelar
hyresvärden att nämnden åtar sig
betalningsansvaret skall vräkning inte kunna ske.
Det är för tidigt att redan nu uttala sig om vilka
effekter som dessa förändringar ger på sikt. Syftet
med lagändringarna är dock att minska antalet
vräkningar. Regeringen kommer att noga följa
utvecklingen.
Jag vill också i det här sammanhanget understryka
att socialtjänsten har en mycket viktig roll när det
gäller att stödja och hjälpa människor som av olika
skäl behöver samhällets stöd i de här situationerna.
Socialnämndens uppgift är dels att förebygga att
någon förlorar sin bostad, dels att biträda
vederbörande om vräkning skulle ske. I de fall där
avhysning innebär att någon blir utan bostad skall
samhället på olika sätt bistå den enskilde för att lösa
den uppkomna situationen. Socialstyrelsen har
tidigare utarbetat allmänna råd som vägledning för
socialtjänstens handläggning av
avhysningsärenden. Styrelsen har för avsikt att i
början av nästa år gå ut med ny information till
kommunerna för att förbättra deras handläggning
av ärenden som rör vräkningar.
Jag vill också nämna att regeringen den 28 oktober
1993 beslutat att inom Finansdepartementet
tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att följa
utvecklingen när det gäller bostadsförsörjningen
för de hushåll för vilka kommunen har ett särskilt
ansvar enligt socialtjänstlagen och för andra hushåll
som av ekonomiska och andra skäl kan ha svårt att
själva ta sig in på bostadsmarknaden.
Gruppen skall fortlöpande bedöma om
bostadsförsörjningen för de berörda hushållen
fungerar tillfredsställande eller om några åtgärder
måste vidtas. I sammanhanget skall de
vräkningshotade hushållens situation särskilt
belysas. Förutom Socialdepartementet och
Finansdepartementet kommer det i arbetsgruppen
att finnas företrädare för de statliga myndigheter
som har ansvar inom det aktuella området samt
representanter för kommunerna och
fastighetsägarna.
Jag vill också knyta an till den tidigare debatt om
vräkningar, som bl.a. Hans Göran Franck och jag
har fört här i kammaren. Därvid berördes frågan
om en skuldsaneringslag. Jag vill peka på att
regeringen har för avsikt att under våren 1994
föreslå riksdagen att det införs en
skuldsaneringslag, vars syfte blir att hjälpa svårt
skuldsatta människor.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag understryka att
jag även i fortsättningen noga kommer att följa
utvecklingen på bostadsmarknaden, särskilt vad
gäller svaga gruppers möjlighet att få sitt
bostadsbehov tillgodosett.